Sida 622
Femtioandra kapitlet
622
DEN IIEMLIGIIETSFULLA ON
FEMTIOANDRA KAPITLBT.
Harbert fiyttad till Granite-House. - Nab bertttor, hvad som tiling, Blg de, - Cyrus Bmithe bes 5i p 4 Plat.,, - K , tonng 1^- aggelse. - N.bvggarna redlosa info, B j nMomei , - rilba.lcen ^D5dlig febor. - Top skaUer iinnu en g& D g.
Nu var det ieke langre fraga om straffangarna, de feror, som hotade Granite-House, de spillror, hvarmed platan _ var betackt. Harberts tillstand Iat allt annat trada , bakgrunden. Hade hans flyttning haft sorgliga foljder genom att tillskynda honom nagon inre skada* korrespondenten kunde icke saga det, men hans kamrater och han voro fortviflade.
Karran fordes till det stalle, hvarest floden krokte sig. Der gjordes af nigra grenar ett slags bar, hvarpa lades madrasserna, pa hvilka Harbert hvilade afsvimmad Tio minuter derefter stodo Cyrus Smith, Gideon Spilett och Pencroff vid foten af granit-muren, sedan de at Nab ofverlemnat bestyret att kora karran tillbaka till Stora Utsigts-platan.
Hissen sattes i rorelse, och snart lag Harbert utstrackt pa sin biidd i Granite-House.
De omsorger, som slosades pa den stackars gossen, atergafvo honom medvetandet. Han log ett ogonblick olver att ater befinna sig i sin kammare, men sa stor var hans matthet, att han knappt kunde frammumla nagra ord.
Gideon Spilett undersokte hans sar. Han fruktade att de varit ilia lakta och gatt upp igen - sa var dock icke forhallandet. Hvaraf kom da denna vanmagt? Hvarfor hade Harberts tillstand forsamrats?
Den unga gossen foil nu i ett slags febersonm, och korrespondenten och Pencroff stannade qvar vid hans badd.
Källa: Internet Archive ·