Sida 237
Tjuguförsta kapitlet
T.TCGUFOKSTA KAPITLET
237
alltid lyckats forskaffa sig eld ; men ingen mensklig magt kunde ersatta dem detta siideskoni, om olyckan gjorde, att defc ej grodde!
TJUGUFORSTA KAPITLET.
Nagra grader under nollpunkten. — Undersokning af 6ns sydostra surapiga del. — Top stoter pa sslagtingar. — Utsigt ofver hafvet. — Samtal om Stilla hafvets franitid. — Infusoriernaa ouppUOrliga arbete. — Hvad det skall blifva af var jord. — Jaglen. — Brandgas-trasken.
Fran detta ogonblick forflot icke en enda dag, utan att Pencroff gick att se om, livad hankallade sin "aker". Och ve de insekter, som vagade sig dit ! De hade ingen barmhertighet att vanta.
Mot slutet af Juni manad borjade viiderleken, efter ett iindlost regnande, forebada ihaliande kold, och den 29 skulle en Celsii termometer sakert visat blott 6° under nollpunkten.
Den foljande dagen, den 30 Juni, som motsvarar den 31 December i norra hemisferen, var en fredag. Nab anmarkte, att aret slutade med en dalig dag, men Pencroff svarade honom, att det nya naturligtvis borjade med en god — hvilket var battre.
Det begynte emellertid med mycket stark kold. Isstycken hopade sig i mynningen till Barmhertighetens flod, och det drojde icke lange, forriin Grant-sjons hela yta borjade betackas af en isskorpa.
Upprepade ganger maste man forstarka bransleforradet. Pencroff hade icke afvaktat flodens isbeliiggning for att forsla det hopsamlade branslet till dess bestammelseort. Strommen var en outtrottlig drifkraft, och den anvandes att frakta veden anda till det ogonblick, da kolden lade densamma i bojor. Till det briinsle, som skogen lemnade i sadant ofverflod, lade man afven flera
Källa: Internet Archive ·