Sida 228
Tjugonde kapitlet
228
DEN HEMUGIIETSFULLA ON
behUna, och Pencroff knusslade icke pa, loftal ofver, hvad ban lmmoristiskt kallade "sin vaning feni trappor upp ofver entresolen" .
TJUGONDE KAPITLET.
Begntiden. — Klidesfr&gan. — Riiljagt. — Ljustillveikning. — Inre arbetcn i Granite-House. — De tva broarna. — Atei-kornst fran ett besok vid oatronbanken. — Hvad Harbcrt finner i sin ficka.
Vintertiden borjade verkligen med Juni manad, hvilken motsvarar norra hemisferens December. Den gjorde sitt intriide med biillregn ocli stormbyar, hvilka efterfoljde bvarandra utan uppehall. Invanarna i Granite-House kunde skatta sig lyckliga att ega en bostad, der ovadren icke kunde na dem. Det skydd, Spiseln skulle kunnat gifva dem mot en ofvervintrings hemsokelser, var verkligen otillrackligt ; och det var fara vardt, att det af hafsvindarna uppdrifna hogvattnet annu en gang skulle gora inbrott der. Forutseende denna mojlighet, vidtog Cyrus Smith nagra forsigtighetsmatt for att sa mycket som mojligt skydda den der uppsatta smedjan och ugnarna.
Under hela Juni manad anvandes tiden till atskilliga arbeten, som dock icke utesloto hvarken jagten eller fisket, och salunda fans i skafferien ofverflodande tillgang pa lifsmedel. Sa, ofta ett tillfalle erbjod sig, foretog sig Pencroff, att anlagga fallor, vid hvilka han faste de storsta forhoppningar. Han hade gjort snaror af vaxtfibrer, och ej en enda dag forgick, da, icke kaningarden lemnade sin kontingent af gnagare. Nab anvande nastan all sin tid pa att salta och roka kott, hvarigenom han forsakrade sig om ypperliga konserver.
Bekladnadsfragan behandlades nu pa fullt allvar.
Källa: Internet Archive ·