Sida 261
Tjugutredje kapitlet
TJUGUTREDJE KAPITLET
261
alia ratterna maste hederspriset tillerkannas de saftiga, stufvade pekarierna.
Klockan 5 serverades middagen i Granite-Houses sal. Kanguru-soppan rykte pa bordet. Man fann den ypperlig.
Pa soppan foljde pekarierna, dem Pencroff ville skara for sjelf, och hvaraf han rackte hvar och en i sallskapet ofantliga portioner.
Dessa digrisar voro verkligen nagot utsokt, och Pencroff slukade sin andel med den storsta fortjusning, da plotsligt ban skrek till och lat hora en svordom.
— Hvad ar det? — fragade Cyrus Smith.
— Det iir — det ar — sa, att jag brutit af en tand! — svarade matrosen.
— Ah, prat! Fins det da stenar i era pekarier? — sade Gideon Spilett.
— Det tycks sa! — svarade Pencroff, i det ban tog ut ur munnen det foremal, som kostat honom en oxeltand.
Det var icke en sten. — Det var ett blyhagel.
TJUGUTREDJE KAPITLET.
Med anledning af blybaglet. — En pirog bygges. — Jagten. — ] toppen af en kauri. — Intet beetyrker tillvaron pa on af menniskor. — Harbert ocb Nab pa flake. — Vand skoldpadda. — Forsvunneu skoldpadda. — Cyrua Smitha forklaring.
Det var jemnt pa dagen sju manader, sedan ballongens passagerare blifvit kastade pa Lincoln-on. Trots alia de spaningar, de foretagit under denna tid, bade ingen mensklig varelse upptackts af dem. Ej en rbk hade forradt tillvaron af menniskor pa 6ns yta. Aldiig hade nagot arbete af menniskohand vittnat om, att menniskor uppehallit sig der, bvarken i aldre eller nyare tid.
Källa: Internet Archive ·