Sida 205
Adertonde kapitlet
ADERTONDE KAPITLET
205
vattenmassa nedstortade der, tog skummande kosan ofver platan och stupade fran en hojd af hundra meter ned pa den sandiea hafsstranden.
ADERTONDE KAPITLET.
Pencroff tviflar ej liingre pi nagot. — Gran t-aj one gamla aflopp.
— En underjordiak nedatigning. — Top foravunnen. — Den Btora halan.
— Brunnen. — En hemlighet, — Man taget till haokan. — AterltomBten,
Gyrus Smiths forsok hade lyckats; men enligt sin vana stod han der ororlig, utan att synas tillfredstiild, med sammanpressade lappar, stirrande blick. Harbert var hanryckt; Nab hoppade af gladje; Pencroff vaggade sitt stora hufvud fram och tillbaka och frammumlade dessa ord:
— Ja, ja, han reder sig bra, var ingenior! Nitroglycerinen hade ocksa verkat kraftigt. Den
aderlatning, sjon fatt, var sa stark, att vattenmassan, som nu utstrommade genom det nya afloppet, var atminstone tre ganger sa stor som den, hvilken ruiinit ut genom det gamla. Haraf maste alltsa blifva en fbijd, att sjons niva, nagon tid efter sprangningen skullc hafva siinkt sig atminstone tva fot.
Nybyggarna atervande nu till spiseln for att der hemta hackor, jernskodda spjut, fiberrep, ett eldstal och fnoske; derpa begafvo de sig tillbaka till platan. Top atfoljde dem.
Under vagen kunde matrosen ej afhalla sig fran att saga till ingenioren:
— Men vet ni viil, herr Smith, att med den ypperliga viitska, ni gjort, skulle man kunna spranga hela var o i luften?
— Utan tvifvel bade on, alia fern verldsdelarna och
Källa: Internet Archive ·