Den hemlighetsfulla ön

TRETTIOATTONDE KAPITLET

453

TRETTIOATTONDE KAPITLET.

En hcmlighet att uppdaga. — De forata orden fran den okanda. — Toll' ar pa holmen. — Ofrivilliga bekiinnelaer. — Eorsvinnandet. — Fortroende till Cyrus Smith. — En viiderqvarn byggea. — Dot forata brodet. — En handling af sjelfuppoffiing. — De hederliga hiinderna.

Ja, den olyckliga hade gratit! Utan tvifvel hade nagot minne genomkorsat hans sjal, och han hade, sasom Cyrus Smith uttryckt sig, ater blifvit menniska genom tararna.

Nybyggarna lato honom qvarstanna en stund pa platan och aflagsnade sig litet, sa att han skulle kunna kanna sig fri; men han gjorde ingen min af att draga fordel af denna frihet, och snart beslot Cyrus Smith, att man skulle fora honom tillbaka till Granite-House.

Tva dagar efter denna tilldragelse syntes den okanda sa smaningom vilja blanda sig i det allmanna lifvet. Det var tydligt, att han kilnde, att han forstod, hvad som sades, men icke mindre tydligt var ocksa, att han adagalade en besynnerlig envishet att icke vilja tala till nybyggama, ty en afton, da, Pencroff lade orat till hans kammardorr, horde han dessa ord ga (3fver hans liippar:

— Nej — har — jag — aldrig!

Matrosen inberattade dessa ord till sina kamrater.

— Derunder Jigger nagon smartsam hemlighet! — sade Cyrus Smith.

Den okanda hade borjat begagna sig af akerbruksredskapen, och han arbetade i kokstradgarden. Nar han hiirunder gjorde ett uppehall, hvilket intraffade ofta, stod han liksom koncentrerad inom sig, men pa, ingeniorens tillsagelse respekterade man den isolering, han fortfarande tycktes vilja iakttaga. Om nagon af nybyggarna narmade sig honom, ryggade han tillbaka, och hans brost hafdes af suckar, liksom om det varit for fullt derinne.