Sida 442
Trettiosjunde kapitlet
442
DEN IIEMLIGIIETSFULLA On
kare fart. For ofrigt hade den Imllit sjon markvardigt val.
Hyarken Pencroff, Gideon Spilett eller Harbert tankte pa att taga ens en timmes hvila. De vakade nied ytterhg uppmarksamhet, ty antingen kunde Lincoln-Sn icke vara aflagsen och man skulle fa kanning af den i daegrynmgen, eller hade Bonadventure, fattad af hafsstrommar, gjort afdriffc, och da blef det nastan omojligt att ater gifva den dess ratta kosa.
Ehuru i yttersta grad orolig, misstrostade Pencroff cmellertid icke, ty han hade en stark sjal, och sittande vid styret, sokte han envist genomskada det tjocka morker, som insvepte honom.
Framemot kl. 2 pa morgonen reste han sig plotsligt. — En eld! en eld! — utropade han. _ Ett starkt sken syntes verkligen pa ett afstand af tjugu mil i nordost. Der lag Lincoln-6n, och denna eld som tydhgen upptandts af Cyrus Smith, utvisade den kosa, man borde folja.
Pencroff, som holl kurs allt for mycket at norr, rattade denna och rigtade forstafven mot denna eld, hvilken lyste ofver horisonten sasoni en stjerna af forsta storleken.
TRETTIOSJUNDE KAPITLET.
Aterkomalcn. — Diskusssion. — Cyrus Smith och den okiinda. - Ballong-hamnen. - Ingeniiirens hiingifvenhet. — Ett rorande experiment. - N&gra fallande tfirar.
KI. 7 pa morgonen den foljande dagen — den 20 Oktober — hade Bonadventure efter sin fyra dagars fard gjort en lindrig torn mot stranden vid mynningen af Barmhertighetens flod.
Hogeligen oroliga ofver den daliga vaderleken och
Källa: Internet Archive ·