Sida 443
Trettiosjunde kapitlet
TRETTIOSJUNDE KAPITLET
443
sina kamraters forlangda bortovaro, hade Cyrus Smith och Nab redan i daggryningen begifvit sig upp pa Stora Utsigts-platan och omsider upptackt den sa sent hemkommande slupen.
— Gud vare lofvad! der aro de! — hade Cyrus Smith utropat.
Hvad betraffar Nab, hade han i gladjen borjat dansa och snurra rundt, klappande i handerna och ropande : "0, min husbonde!" — en pantomim mera rorande Jin det vackraste tal.
Ingeniorens forsta tanke, da han raknade de personer, som han kunde varseblifva pa Bonad ventures dack, hade varit, att Pencroff ej funnit den skeppsbrutna pa Tabor-6n, eller att atminstone denna olyckliga vagrat lemna sin o och utbyta ett fiingelse mot ett annat.
Pencroff, Gideon Spilett och Harbert voro verkligen ensamma pa Bonadventures dack.
Det ogonblick, da slupen lade till, stodo ingenioren och Nab vilntande pa stranden, och innan dess passagerare hoppat i land, sade Cyrus Smith till dem :
— Vi ha varit mycket oroliga ofver ert drojsmal, mina viinner; skulle nagon olycka ha handt er?
— Nej, — svarade Gideon Spilett, — allt har tvartom gatt fortriiffligt. Vi skola beriitta det for er.
— Ni ha emellertid, — atertog ingenioren, misslyckats, efter som ni ej aro flera an tre, liksom vid affiirden.
— Ber om ursakt, herr Smith, — svarade matrosen, — vi aro fyra!
— Ha ni funnit den skeppsbrutna?
— Ja.
— Och ni ha tagit honom med?
— Ja.
— Lefvande?
— Ja.
— Hvar ar han? Hvem ar han?
Källa: Internet Archive ·