Sida 71
Sjunde kapitlet
SJUNDE KAP1TLET
71
— Och i alia handelser, — tillade han, — och i den stallning, hvari vi befinna oss, bora vi bereda oss pa att fa fornya det manga ganger!
Tetras bopbundos vid fotterna, ocb glad ofver att icke behofva atervanda med tomma bander ocb seende, att dagen borjade lida mot sitt slut, ansag Pencroff det vara skill att atervanda.
Hvilken kosa de borde taga, anvisades dem af floden, som de endast bebofde folja utfor, och framemot kl. 6 befunno sig Harbert ocb Pencroff ater, temligen uttrSttade af sin utflygt, vid halan.
SJUNDE KAPITLET.
Nab ar iinmi cj aterkommen. — Natten arlar sig alt blifva avar. - Korrespondentens rcllektionor. - Qr&Usvarden. - Stormeu ar forfailig. - Man bogifver sig ut i natton. — Kauip mut rogn och blast, — Atta mil fran forsta liigerplatson.
Ororlig och med korslagda armar, stod Gideon Spilett pa hafsstranden och betraktade hafvet, som vid horisonten sammansmalte med ett stort, svart moln, hvilket hastigt steg upp mot zenith. Blasten var redan stark och friskade till mot dagens slut. Hela himlen hade ett hotande utseende, och de forsta symptomen till ett ovader visade sig tydligt.
Harbert intradde i halan, och Pencroff gick fram till korrespondenten. Denna senare, som var forsjunken 1 djupa tankar, sag icke, att matrosen narmade sig honom.
— Vi fa en svar natt, herr Spilett! — sade Pencroff.
— Stormfoglarna aro fortjusta i regn och blast! Vandande sig om, varseblef korrespondenten Pencroff, och bans forsta ord voro :
li
Källa: Internet Archive ·