Sida 70
Sjette kapitlet
70
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
kar beviipnade metrefvar i narheten af tetras-boen : derp;i atervande han, tog de andra iindama och gomde sig jcmte Harbert bakom ett stort trad. Der viintade mi bcgge talmodigt. Det bor dock sagas, att Harbert ej raknade mycket pa framgangen af Pencroffs uppfinning.
En dryg halftimme forflot, och sasom matrosen forutsett, atervande flera tetras-par till sina bon. De hoppado omkring, pickandc med nabbet och ntan minsta aning om de tva jiigarna, hvilka dessutom noga aktade sig for att blifva sedda af foglarna.
Harbert kjinde sig hogst nyfiken i detta ogonblick. J Ian boll andedragten, och Pencroff lag med uppsparrade ogon, vidoppen mun, lapparna framskjutna, sasom om han amnade smaka en bit tetras-kott, samt andades knappt.
Foglarna promenerade under tiden mellan krokarna, ntan att egna dem nagon synnerlig uppmarksamhet. Pencroff ryckte da sakta i refvarna, sa att betena rordes, sasom om maskarna iinnu varit lefvande.
Sakert erfor matrosen i detta ogonblick en sinnesroielse lika stark som fiskarens, da donna ser sitt byte nalkas genom vattnet.
Ryckningarna uppviickte snart honsfoglarnas uppmarksanihet, och nu anfollo de krokarna med nabbarna. Tre, ntan tvifvel mycket glupska, tetras slukade pa, samma gang betet och kroken. Nu ryckte Pencroff haftigt till i refvarna, och foglarnas flaxande med vingarna tillkiinnagaf for honom, att de voro fangade.
— Hurra! — utbrast han, stortande fram mot detta vildbrad, hvarofver han inom ett ogonblick gjorde sig till herre.
Harbert klappade i handerna. Det var forsta gangen han sag foglar fangade pa, metref, men den hogst blygsamma matrosen forsakrade" honom, att det icke var forsta gangen han var ute pa, ett sadant fiske, och att han, for ofrigt, icke kunde tillmiita sig fortjensten af att hafva uppfunnit detsamma.
Källa: Internet Archive ·