Den hemlighetsfulla ön

TRETTIONIONDE KAPITI.ET

469

Den 10 December - en vecka efter den okiindas aterkomst till Granite-House — sag Cyrus Smith honom nalkas, och med lugn rost och odmjuk ton sade den olyckliga nu:

— Herr Smith, jag har en bon till er.

- Tala, — svarade ingenioren; — men lat mig forst gora er en fraga.

Vid dessa ord rodnade den okanda och tycktes vilja aflagsna sig. Cyrus Smith insag, hvad som forsiggick mom brottslingen, hvilken otvifvelaktigt fruktade, att ingenioren skulle fraga honom om hans forflutna lif'.

Cyrus Smith fattade hans hand.

— Kamrat, — sade han, — vi aro for er icke blott olycksbroder, utan ocksa vanner. Det var detta jag ville saga er, och nu ar jag fardig att hora er.

Den okanda forde handen ofver ogonen, han hade ofverfallits af ett slags darrning, och under nagra

stod han ororlig, utan att kunna fa fram

han

slutligen,

— for att

ogonblick ett ord.

— Jag kommer, — sade be er bevilja mig en gunst.

— Hvilken?

— Fyra eller fern mil harifran, vid foten af berget, har ni en corral for edra husdjur. Dessa djur behofva nagon, som skoter dem. Vill ni tillata mig att leiva der borta med dem?

Under nagra ogonblick betraktade Cyrus Smith den olyckliga med en kansla af djupt medlidande. Derefter sade han:

— Min van, i corralen finnes blott ett stall, knappt passande for djuren ...

— Det skall bli godt nog at mig.

_ - Min van, - fttertog Cyrus Smith, - vi skola aldrig motsaga er i nagot. Ni vill bo i corralen. Ma ske! Ni skall andock alltid vara valkommen i Granite-House. Men efter ni vill vara i corralen, skola vi vid-