Sida 192
Sjuttonde kapitlet
192
DEN IIEMLIGHETSFULLA ON
Cyrus Smith och bans kamrater sago utan att forsta nagot. En icke mindre oforklarlig omstandighet — man skulle kunnat saga, att striden annu fortsattes nere i vattnet! Utan tvifvel hade dugongen, anfallen af nagot stort djur, slappt hunden och slogs nu for egen rakning.
Men denna strid varade icke lange. Vattnet fargades rodt af blod, och uppdykande ur en skarlakansrod ring, som utvidgade sig alltmer, strandade en stund derefter dugongens kropp pa en liten sandbank i sodra hornet af sjon.
Nybyggarna sprungo at detta hall. Dugongen var dod. Den var ett ofantligt djur, femton till sexton fot lang och borde vaga 1,500 — 2,000 skalpund. I dess hals gapade ett sar, som tycktes hafva blifvit gjordt med en hvass skifva.
Hvilken var den amfibie, som med detta fbrfarliga hugg kunnat doda den fruktansvarda dugongen? Ingen kunde besvara denna fraga, och temligen oroliga ofver denna handelse, atervande Cyrus Smith och bans kamrater till Spiseln.
SJUTTONDE KAPITLET.
Annu en utflygt till Grant-sjon. — Den viigledande strommen. — Cyrus Sinitha forslag. — Dugongens fett. — Anviindning af Bvafvelkislagren. — Svafveljern. — Huru man gor glycerin. — Tvalen. — Salpetern. — ■ Svafvelsyra. — Salpetersyra. — Det nya fallet.
Ofverlemnande at Nab att laga frukosten, bestego Cyrus Smith och Gideon Spilett den foljande dagen, den 7 Maj, Stora Utsigts-platan, samtidigt hvarmed Harbert och Pencroff vandrade uppefter flodstranden for att insamla mera bransle.
Inom kort befunno sig ingenioren och korrespondenten vid den lilla sandbank i sodra andan af sjon, hvarpa
Källa: Internet Archive ·