Sida 503
Fyrtioandra kapitlet
FYRTIOANDEA KAPITLET
503
— En eld? — utbrast ingenioren, hcigst forvanad ofver korrespondentens ord.
— Vi vilja saga, herr Smith, — svarade Pencroff, — att vi under de sista timmarna af var hemresa fran on Tabor befunno oss i ganska stor forlagenhet om bord pa, Bonadventure, och att vi skulle hafva passerat i la om on, om ni inte vidtagit det forsigtighetsmattet att natten mellan den 19 och 20 Oktober gora upp en eld pa Stora Utsigts-platan.
— Ja, ja! . . . Det var verkligen en lycklig ide jag da, tick! — svarade ingenioren.
— Men denna gang, — sade matrosen, — fins det ingen, som gor oss denna lilla tjenst, savida inte Ayrton skulle falla pa, den iden.
— Nej ingen! — svarade Cyrus Smith.
Da, ingenioren nagra minuter derefter befann sig ensam i foren med korrespondenten, satte ban munnen till Gideon Spiletts ora och sade till honom :
— En sak ar jag viss pa, Spilett, och det ar, att jag inte gjort upp nagon eld natten mellan 19 och 20 Oktober, hvarken pa, Stora Utsigts-platan eller pa nagot annat stalle pa on.
FYRTIOANDRA KAPITLET.
Natten pa hafvot. — Haj-viken. — Fortroenden. — Forberedelser till vintern. — Den kalla aratidens tidiga intrade. — Stark kold. — Avbeten inomhua. — Efter sex manader. — Ett fotografiakt negativ. — Oviintad tilldragel9e.
Det gick, sasom Pencroff forutsagt, ty bans aningar kunde icke bedraga honom. Det borjade blasa starkare, och fran frisk bris gick vinden ofver till storm, d. v. s. den hade en hastighet af fyrtio till f emtio mil i tinimen, och ett fartyg pa oppna hafvet skulle hafva gatt for
Källa: Internet Archive ·