Sida 502
Fyrtionde kapitlet
501
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
- Omknng femton mil, _ 8varade j ngen i5 ren
- Det ar en affar pa tva och en half timme - svarade matrosen, - och vi skola vara midtfor udden
Het Vt L , °!r kU ^ *"** tidvattnet 2 detta ogonbhck, och ebben kommer ut ur viken J a * fruktar derfbr, att det blir svart att komma in der dl vi ha vind ocli baf mot oss.
- Och detta desto mer som det i dag ar fullmano, - anmarkte Harbert, - och dessa April-tidvatten aro mycket starka.
- Men, Pencroff, - - frf.gade Cyrus Smith, - kan in inte kasta ankar vid uddens spets?
- Kasta ankar invid land, med storm i perspekt.v. - utbrast matrosen. - Ar det verkligen er memng herr Smith? Det skulle vara att frivilligt utsatta sig for ett skeppsbrott!
- N&, hvad iimnar ni gora da?
*-i, 7, JU ? Ska " f " rs0ka h&lla slu P en llte P& djupet, tills noden intruder, d. v. s. iinda tills kl. 7 i afton och
om det da fins en smula dager qvar, skall jag for'soka ga in i viken; i annat fall qvarstanna vi och kryssa Irani och tillbaka under hela natten och inlopa vid solens uppgang.
- Jag bar sagt er det forut, Pencroff, - svarade Cyrus Smith, — vi forlita oss pa er.
. , ~ Ah ' - sade Pencroff, - om det bara funnes en lyrbak pa denna kust, skulle det vara mycket beqvamare for seglarna!
_ — Ja, — svarade Harbert, - och denna gang ha vi inte nagon beskedlig ingenior, som gor upp en eld for att visa oss vagen till hamnen!
— Ivors, min kiira Cyrus, — sade Gideon Spilett, — vi ha verkligen inte tackat er derfor; men uppngtigt taladt, utan denna eld skulle vi aldrig kunnat uppna . . .
Källa: Internet Archive ·