Den hemlighetsfulla ön

TRETTIOSJETTE KAPITLET

429

en af fukten fr&tt bibel ; i en vra nagra verktyg, en spade, en hacka, tva jagtgev&r, af hvilka det ena var sondrigt; pa ett brade, hvilket tjenstgjorde sasom hylla, en kagge med annu orordt krut, en med hagel och flera askar knallhattar — allt betackt med ett tjockt damlager, som kanske hopats under langa ar.

— Har fins ingen, — sade korrespondenten.

— Ingen! — svarade Pencroff.

— Det ar lange, sedan denna kammare var bebodd,

— anmarkte Harbert.

— Ja, mycket lange sedan! — svarade korrespondenten.

— Herr Spilett, — sade nu Pencroff, — i stallet for att vanda tillbaka om bord ar det i min tanke battre att tillbringa natten i denna boning.

— Ni har ratt, Pencroff, — svarade Gideon Spilett,

— och om dess egare aterkommer, skall han inte bli missbelaten ofver att finna den upptagen!

— Han skall inte aterkomma! — sade matrosen, skakande pa hufvudet.

— Ni tror, att han lemnat holmen? — fragade korrespondenten.

— Om han gjort det, skulle han medtagit sina vapen och verktyg, — svarade Pencroff. Ni vet, hvilket varde skeppsbrutna satta pa dessa saker, hvilka aro hvad som sist kastas upp pa land vid ett skeppsbrott. — Nej, nej, — upprepade matrosen med ofvertygelse, — nej, han har inte lemnat on ! Om han raddat sig i en af honom gjord kanot, skulle han annu mindre qvarlemnat dessa sa hogst nodvandiga foremal. Nej, han fins annu qvar pa holmen !

— Lefvande? — fragade Harbert.

— Lefvande eller dod. Men ar han dod, har han inte kunnat begrafva sig sjelf, formodar jag, — svarade Pencroff, — och vi skola aterfinna atminstone bans doda kropp !

1