Tillbaka Read Runeberg

Den hemlighetsfulla ön

Originalsida 85
Originalsida 85
Originalsida 84
Originalsida 85
84–85

Sida 85

Attonde kapitlet

ATTONDE KAPITLET

85

ATTONDE KAPITLET.

Lefver han ? — Nabs beriittolse. — Fotsparen. — En oloslig fraga. — Cyrus Smiths iorsta ord. — Bekraftelse pa hvoms fotsparen voro. - Aterkomat till boataden.

Pcncroff torskriickt.

Nab rcirde sig icke ur stiillet. Pcncroff tillropade hononi blott tva ord: — Lefver han?

Nab svarade icke. Gideon Spilett och Pencroff bleknade. Harbert knappte ihop handerna och forblef ororlig. Men det syntes tydligt, att den stackars negern, belt och hallet upptagen af sin snmrta, hvarken varseblifvit sina kamrater eller hort matrosens ord.

Korrespondenten knafoll bredvid den ororliga kroppen och lade sitt hufvud mot ingeniorens brost, hvarifran han vek undan kladerna. En minut — ett sekel — forgick, hvarunder han sokte uppfanga nagra slag af Cyrus Smiths hjerta.

Nab hade bojt sig upp nagot och sag sig omkring utan att se. Fortviflan skulle icke kunnat mera forandra. en menniskas ansigte. Nab var oigenkiinlig, utmattad af anstrangningarna, forkrossad af smiirtan. Han trodde, att bans husbonde var dod.

Sedan Gideon Spilett lyssnat lange och uppmarksamt, reste han sig upp.

— Han lefver! — sade han.

I sin ordning knafoll nu Pencroff bredvid Cyrus Smith. Afven hans ora uppfattade nagra slag och nagra andedrag, som smogo sig ofver ingeniorens lappar.

Pa ett ord af korrespondenten stortade Harbert nt for att leta efter vatten. Hundra steg derifran patraffade han en klar back, som synbarligen svalt upp af den foregaende dagens regn, och som silade fram genom sanden. Men ingenting fans, hvari han kunde upphemta detta vatten, ej ens en mussla. Den unga gossen maste

Källa: Internet Archive ·