Sida 84
Sjunde kapitlet
84
DEN HEMLIGIIETSFULLA ON
afstand fr&ti bostaden af omkring sex mil. De vandrade ofvor en niycket flack sandstracka, at hafssidan begriinsad af ett bryn af klippor, af hvilka blott spetsarna uppstucko, ty nu var det full flod. Till venster liknade landskapet, hvilket liar karakteriserades af nagra, mod tistlar ofvervuxna sandreflar, en vild ochvidstrackt sandoken. Stranden var liar foga utskuren och hade intet annat viirn mot oceanen an en temligen oregelbunden kedja af kullar. liar och der syntes ett eller tva trad, hvilkas grcnar af stormen bojdes mot vester. Ett stycke bakom, mot sydvest, afrundade sig den sista skogens bryn.
Top visade nu otvetydiga tecken till oro. Han sprang framat ett stycke, aterkom till matrosen och tycktes bedja honom att ga fortare. Hunden hade nu lemnat den sandiga stranden, och ledd af sin beundransviirda instinkt, gaf han sig, utan minsta tvekan, in mellan sandreflarna.
Man fiiljde honom. Landet tycktes liar vara alldeles ode. Ej en lefvande varelse upplifvade detsamma.
Der syntes en mangd hogar, ja, till och med kullar af sand, belt nyckfullt kastade om hvarandra. Det var liksom ett litet Schweiz af sand, och det behofdes ingenting mindre an en underbar instinkt for att finna sig till riitta der.
Fern minuter efter det korrespondenten och bans kamrater lemnat stranden, befunno de sig framfor ett slags grotta, grafd i bakre delen af en sandkulle. Der stannade Top och skalde hai'tigt. Spilett, Harbert och Pencroff skyndade in i denna grotta.
Derinne hag Nab pa kna bredvid en pa en biidd af orter utstriickt kropp . . .
Denna kropp var ingenior Cyrus Smiths.
Källa: Internet Archive ·