Sida 83
Sjunde kapitlet
SJUNDE KAPITLET
83
tes ett spar. Detta langa brostvarn skyddade saledes ej liingre kusten, som lag alldeles blottad for oceanens
an fall.
Nar matrosen och hans kamrater passerat hornet af klippmuren, piskade blasten dem anyo med ytterligt raseri. Framatlutade och mottagande stormbyarna bakifran, skyndade de vidare, foregangna af Top, som ej var tveksam om, i hvilken rigtning han skulle taga vagen. De styrde kosan mot norr ; till hoger om sig hade de en andlos kam af vagor, som brotos mot stranden med ett bedofvande buller, och till venster ett i morker insvept landskap, hvars utseende det var omojligt att uppfatta. Men de kande nogsamt, att det maste vara relativt flackt, ty orkanen gick mi bfver dem utan att storma tillbaka pa dem, hvilket skedde, da den traffade granitmuren.
Klockan 4 pa morgonen kunde man berakna, att man tillryggalagt en stracka af fern mil. Molnen hade nu hojt sig nagot och svepte ej langre utefter lflarken. Den nu icke sa fuktiga vinden hade ofvergatt till ganska friska, torra och temligen kalla luftstrommar. Otillrackligt skyddade af sina klader, ledo Harbert, Pencroff och Gideon Spilett svart, men ej ett ord af klagan kom ofver deras lappar. De hade beslutit att folja Top, hvarthelst det forstandiga djuret ville fora dem.
Mot klockan 5 begynte det dagas. Forst vid zenith, der dimmorna ej voro sa tata, syntes i molnkanten nagra graaktiga nyanser, och snart liit, under ett morkt band, ett klarare sken horisonten framtrada tydligt. Branningarna fiirgades lindrigt af ett blokrodt sken, och skummet blef ater hvitt. Pa samma gang borjade till venster de kuperade delarna af kusten framsta oredigt, men annu var det blott gratt pa svart.
Klockan 6 pa morgonen var det full dager. Molnen seglade med ytterlig hastighet jemforelsevis hogt uppe i rymden. Matrosen och hans kamrater voro nu pa ett
Källa: Internet Archive ·