Den hemlighetsfulla ön

TJUGUSJUNDE KAPITLET

309

garna, gick och afskar en ansenlig qvantitot ror, hvarmed ban uppblandade branslet.

Sedan detta var gjordt, tog man i besittning grottan, der den sandiga marken var bestrodd med ben, ocli vapnen laddades for alia hiindelser. Qvallsvard ats, och dl tiden var inne att ga till hvila, antiindos den framfor ing&ngen till halan uppstaplade vedhogen.

I detsamma liit det, som oin en ordentlig raketkista sprungit i luften. Det var de af elden antanda bamburoren, hvilka smiilde sasom fyrverkeripjeser. Intet annat skulle kunnat sa skriinnna de djerfvaste vilddjuren.

Detta medel att franikalla starka knallar var ieke en uppiinning af ingeniorcn, ty, enligt Marco Polo, anviinda tartarerna detsamma, sedan manga sekler tiilbaka med framgang fur att halla pa afstand (Van sina lagerplataer mellersta Asiens fruktansvarda rofdjur.

TJUGUSJUNDE K'AI'ITLET.

Forslag an tlga hemragen utefler sodra kuatcn. — Denna.s kon-

flgnration. — Pa rekognoscering efter dot tSrmodade skeppsbrottet —

Btt vjak fran rymden. — DpptSokl af on liten naturUg hamn. — Vid

Btr&nderna af Barmhertighetena Hod. — En drifvande kanot

Cyrus Smith och hans kamrater sofvo likt oskyldiga murmeldjnr i halan, som jaguaren s& artigt afstatt at dem.

I soluppgangen stodo alia pa stranden, liingst ute pa udden, och deras blickar sokte anyo liorisonten, af hyilken fran detta stiillc syntes tva tredjedelar. En sista gang kunde ingeniiiren fijrvissa sig om, att intet segel, intet skeppsskrof stod att upptacka ute pa hafvet, och ej heller var det mojligt att med kikaren der skymta nagon misstankt punkt.