Sida 308
Tjugusjette kapitlet
308
DEN HEMMGIIETSFULLA ON
karbinen mot axeln, utan att en enda af hans muskier skiilfde.
Sedan jaguaren krupit ihop, gjorde ban ett sprang mot jagaren, men i samma stund traffade honom en kula mellan ogonen, och han nedfoll dod.
Harbert ocb Pencroff stortade fram till jaguaren. Nab ocb Cyrus Smith a sin sida kommo nu springande; under nagra ogonblick stodo de och betraktade det pa, marken utstriickta djuret, bvars praktiga skinn skulle utgora stora salongens i Granite-House prydnad.
— Ah, herr Spilett, hvad jag beundrar och afundas er! — utbrast Harbert i ett anfall af helt naturlig entusiasm.
— Ab, min gosse, — svarade korrespondenten, — du skulle ha gjort detsamma.
— Jag?! En sadan kallblodigbet!
— Inbilla dig, Harbert, att en jaguar ar en hare, och du skall skjuta honom med den lugnaste min i verlden.
— Jasa, — infoll Pencroff, — det ar inte qvistigare an sa!
— Och nu, mina viinner, — sade Gideon Spilett, — inser jag ej, hvarfor vi inte, sedan jaguaren lemnat sin tillflygtsort, skulle taga den i besittning under natten.
— Men andra kunna aterkomma, — invande Pencroff.
— Det skall vara tillrackligt att uppgora en eld framfor ingangen till halan, och de skola inte vaga sig ofver troskeln till densamma.
— Till jaguarernas hem da! — svarade matrosen och slapade efter sig det doda djurets kropp.
Nybyggarna stalde sina steg mot den ofvergifna bostaden, och medan Nab drog skinnet af jaguaren, uppstaplade hans kamrater framfor ingangen en massa torrved, hvarmed skogen forsag dem i ofverflod.
Men Cyrus Smith, som afven upptackt bambu-dun-
Källa: Internet Archive ·