Sida 86
Attonde kapitlet
86
DEN HEMUGHETSFULLA ON
noja sig med att doppa sin niisduk i backen, hvarpa han springande atervande till grottan.
Lyckligtvis var den genomdrankta nasduken nog for Gideon Spilett, som blott ville fukta ingeniorens lappar. Det friska vattnet frambragte en nastan ogonblicklig verkan. En suck smog sig or Cyrus Smiths brost, och han forsokte till och med uttala nagra ord.
— Vi skola radda honom! — sade korrespondenten.
Nab borjade ater hoppas vid dessa ord. Han afkladde sin husbonde for att undersoka, om nagot sar fans pa bans kropp. Hvarken pa hufvudet, balen eller lemmarna syntes nagra kontusioner, ej ens ett skafsar, hvilket var ofverraskande, da Cyrus Smiths kropp hade bort blifva kastad af branningarna bland klipporna; till och med hans bander voro oskadade, och det var svart att forklara, att ingenioren icke bar nagot spar af de anstrangningar, han mast gora for att komma ofver klippraden.
Men denna omstiindighet skulle fk sin forklaring senare. Niir Cyrus Smith kunde tala, skulle han beriilta, hvad som handt honom. For ogonblicket giilde det blott att aterkalla honom till lifvet, och sannolikt skulle man uppna detta mal genom att gnida honom. Det var ocksa detta, man gjorde medelst matrosens bins. Uppviirmd af denna hardhandta behandling, rorde ingenioren armarna sakta, och hans andhemtning borjade forsigga regelbundnare. Han bade hallit pa att do af utmattning, och utan korrespondentens och hans kamraters ankomst skulle det hafva varit ute med Cyrus Smith.
— Du har da trott, att din husbonde var dod? — fragade matrosen Nab.
— Ja, dod! — svarade Nab. — Och om Top inte fatt reda pa er, och om ni inte kommit hit, skulle jag hafva begrafvit min husbonde och sjelf dott bredvid honom!
Man ser, hvarpa Cyrus Smiths lif hangt!
Källa: Internet Archive ·