Sida 69
Sjette kapitlet
SJETTE KAPITLET
69
med omvexlande ljusroda och bruna fjiidrar och brun stjert. Harbert igenkande hanarna pa tva, spetsiga tofsar, bildade af de fran deras hals utstaende fjadrarna. Pencroff ansag det vara oundgangligt att bemagtiga sig en af dessa honsfoglar, hvilka aro sa stora som en h6na, och hvilkas kott taflar med en godd unghonas. Men att gora detta var svart, ty foglarna lato icke jagarna komma sig nara. Efter fiera fruktlosa forsok, hvarmed icke vans nagot annat iin att skramma tetras, sade matrosen till den unga gossen:
— Da de inte lata sig dodas i flygten, far man val lof att forsoka taga dem pa metre!
— Som karpar? — utbrast Harbert, mycket forvanad ofver forslaget.
— Som karpar, — sade matrosen allvarsamt. Pencroff hade i graset hittat ett balft dussin tetras-
bon, hvart och ett med tva eller tre agg. Han aktade sig val for att rora vid dessa bon, till hvilka egarna otvifvelaktigt maste aterkomma. Det var omkring dem, ban amnade lagga ut sina gam — icke snaror, ntan verkliga refvar med krok. Han tog Harbert med sig pa nagot afstand fran boen, och der gjorde han i ordning sina besynnerliga don med en omsorg, som skulle hafva anstatt en Isaac Waltons *) larjunge. Harbert foljde detta bestyr med latt begripligt intresse, men betvihade i hogsta grad, att ett lyckligt resultat skulle vinnas. Itefvarna gjordes af smala, vid hvarandra fastade och 15—20 fot langa lianer. Stora, mycket starka tornen, af hvilka spetsarna bojdes bakat, och som togos fran en dvergakasie-buske, fiistades i andarna af lianerna. Sasom bete anvandes stora, roda maskar, hvilka kropo omkring pi marken.
Sedan detta var gjordt, smog sig Pencroff forsigtigt genom graset for att utlagga andarna af sina med kro-
om iiskot med
*) Eyktbar engelsk forfattare af en afhandling
ractref.
Källa: Internet Archive ·