Sida 68
Sjette kapitlet
68
DEN IIEMLKillETRFUI.LA ^N
en mangd sma foglar. Dessa kurukuer lurado hiir pa sadana insekter, som tjena dem till foda. Man sag deras befjadrade klor sluta sig hardt omkring grenarna, pa livilka de sutto.
Jagarna reste sig nu upp, och begagnande sina kappar sasom liar, nedmejade de hela rader af kurukuerna, hvilka icke tiinkte pa att flyga sin kos, utan i sin dumhet liito sla sig till marken. Redan lag ett hundratal af dem kringstrodt pa marken, innan de ofriga kommo sig for med att fly.
— Godt, — sade Pencroff, — se der ett villebrad, som passar ypperligt for jagare sadana som vi! Man sknlle kunna taga dem med handen!
Matrosen triidde nu upp kurukuerna sasom kramsfogel pa en bojlig gren, ocb vandringen fortsattes. Man kunde marka, att flodens lopp bojde sig lindrigt, sa att den mot soder bildade en bage, men denna afvikning i rigtningen fortsattes sannolikt icke, ty floden maste upprinna i berget och hemta sin niiring genom smiiltningen af den sno, som bekladde midtelkaglans sidor.
Det egentliga andamalet med denna utflygt var, sasom vi veta, att at halans invanare anskaffa storsta mojliga qvantitet villebrad. Man kunde icke saga, att denna afsigt bittills blifvit uppnadd. Derfor fullfoljde ocksa matrosen ifrigt sitt letande och svor derunder, nar nagot djur, som ban ej ens tick tid att igenkanna, flydde sin kos genom det hoga graset. Om ban andock haft hunden Top hos sig! Men Top hade forsvunnit pa, samma gang som bans husbonde och sannolikt afven omkommit med honom.
Mot kl. 8 e. m. skymtades nya fogelsvarmar i nagra trad, bland hvilka var en enbuske, pa hvars aromatiska bar de hackade. Plbtsligt ljod en ordentlig trumpetsignal genom skogen. Dessa besynnerliga och klingande fanfarer frambragtes af det slags honsfoglar, som man i Forenta staterna kallar tetras. Snart sag man af dem nagra par
Källa: Internet Archive ·