Sida 11
Första kapitlet
FORSTA KAHTLET
11
ligen hafva tillryggalagt atminstone 2,000 mil pa tjugufyra timmar.
I alia fall kunde de resande icke begagna sig af nagot instrument for bestammande af den vagstracka de tillryggalagt, ty de saknade hvarje landmarke. Harvid maste till och med intraffa nagot sa besynnerligt, som att de, bortryckta midt i den valdsamma stormen, icke dukade under for dess raseri. De fordes framat, de snurrade omkring utan att miirka lika litet denna roterande rorelse som sin forflyttning i den horisontala riktningen. Deras ogon kunde icke genomtranga den tata dimma, som lagrat sig under gondolen. Rundt omkring dem var allt dimma. Sa intensivt var morkret der uppe bland molnen, att de olyckliga icke skulle kunnat saga, om det var dag eller natt. Sa hogt uppe i rymden befunno de sig, att ingen aterkastad ljusglimt, intet ljud fran bebodda lander, intet oceanens rytande kunde na upp till clem i dessa morkrets oiindliga regioner. Blott ballongens bastiga sjunkande hade kunnat upplysa dem om, af hvilka faror de hotades ofver vagorna.
Emellertid hade ballongen, hvarur man nedkastat allt tungt gods, sasom ammunition, vapen, lifsmedel, stigit upp i atmosferens hogre lager till en hojd af 1,300 meter. Sedan de resande ofvertygat sig om, att hafvet utbredde sig under gondolen, och funnit, att de lopte mindre fara liar uppe an der nere, tvekade de icke att kasta ofver bord till och med de nyttigaste foremal, hvarjemte de sokte att icke vidare forlora nagot af viitgasen, denna sjal i deras apparat, som holl dem uppe ofver afgrunden.
Natten tillbragtes under en oro, som skulle hafva varit dodande for mindre energiska sjalar. Derpa grydde dagen ater, och vid dess inbrott rojde orkanen benagenhet att sakta af. Fran borjan af denna dag, den 24 Mars, visade den nagra symptom till afmattning. I daggryningen hade molnen ater hojt sig. Inom nagra timmar vidgade sig hvirfveln och brast. Fran orkan
Källa: Internet Archive ·