Den hemlighetsfulla ön

218

DEN I1EMLIGIIETSFULLA ON

icke fatta, da ju Grant-sjons gamla aflopp erbjod en naturlig trappa, utfSr livilken man latt skulle kunna komma ned i Granite-House.

— Min van, — svarade honom Cyrus Smith, — om det iir latt for oss att genom afloppet komma ned i var bostad, sa blir detta ocksa lika latt for andra. Jag amnar tviirtom stoppa igen mynningen till detta aflopp, tilltiippa den hermetiskt samt till ocli med, om sa. behofves, fullkomligt dolja den genom att medelst en fordamning framkalla en hojning af vattnet i Grant-sjon.

— Men hur skola vi da komma in ? — fragade matrosen.

— Genom en stego utanfor, — svarade Cyrus Smith, - en repstege, som, en gang uppdragen, skall gora det

omojligt att komma upp i var bostad.

— Men hvarfor sa stora forsigtighetsmatt? — sade I'encroff. — Hittills ha djuren har icke synts oss synnerligt f'ruktansviirda. Och hvad betraffar, att var o skulle vara bebodd af vildar, sa iir den det inte.

— Ar ni rigtigt saker derpa, Pencroff? — fragade iugenioren, i det han betraktade matrosen.

— Vi kunna naturligtvis inte vara fullt sakra derpa, forriin vi undersokt on fullstiindigt, — svarade Pencroff.

— Ja, — sade Cyrus Smith, — ty annu kanna vi blott en liten del deraf. Men om vi ocksa inte ha nagra Sender bar pa on, kunna de komma utifran, ty denna del af Stilla hafvet ar ett ilia beryktadt farvatten. Latom oss derfor vidtaga vara forsigtighetsmatt for alia handelser.

Cyrus Smith talade forstandigt, och utan att vidare komma fram med nagon invandning, gjorde sig Pencroff i ordning att verkstiilla bans befallningar.

Hvad som af fasaden pa Granite-House utgjorde den egentliga vaningen, skulle erlmlla dager genom fem fonster och en port; en stor oppning och mindre gluggar skulle lata ljuset i ymnigt matt instromma i halans under-