Sida 325
Tjuguattonde kapitlet
TJUGUATTONDE KAPITLET
325
hit under var franvaro, tagit var bostad i besittning och dragit upp stegen!
— Nagon? — utropade matrosen. — Och hvem da?
— Ha kors, jagaren med blyhaglet, — svarade korrespondenten. — Hvartill skulle det tjena, om inte att forklara vart missode?
— Na, val, fins det nagon der uppe, — svarade Pencroff svarjande, ty otaligheten borjade fa, magt med honom, — vill jag- ropa an honom, och da, matte han val svara!
Och med danande stamma lat matrosen hora ett utdraget " ohoj ! " , som aterkastades af de starka ekona.
Nybyggarna lyssnade och tyckte sig uppifran Granite-House hora ett slags hanskratt, men fran hvem det kom, trodde de sig icke kunna afgora. Ingen rost svarade Pencroff, hvilken fafangt fornyade sina kraftiga anrop.
Har stod man.i sanning gent emot nagot, som kunde sla afven de mest likgiltiga menniskor med hiipnad, och nybyggarna fingo icke vara likgiltiga. I den belagenhet, hvari de befunno sig, var hvarje hiindelse betydelsefull, och otvifvelaktigt hade under de sju manader, de bebott on, ingenting intriiffat, som var i sa, hog grad ofverraskande.
Huru det an forholl sig med denna sak, stodo de, forglommande sina modor och ofvervaldigade af handelsens siillsamhet, vid foten af Granite-House utan att veta, hvad de skulle tanka, utan att veta, hvad de skulle gora, stallande till sig fragor, som de icke kunde besvara, framkastande mangfaldiga hypoteser, den ena iinnu mera oantaglig an den andra. Nab beklagade sig, hogst nedslagen (ifver att icke kunna komma upp i sitt kok, desto hellre som forraden for resan voro uttomda och ingen utvag fans att fornya dem i detta ogonblick.
— Mina vanner, — sade nu Cyrus Smith, — vi ha blott en sak att gora — att afvakta daggryningen och
Källa: Internet Archive ·