Den hemlighetsfulla ön

TRETTIOANDKA KAPITLET

375

Harbert borde fortfara med jagten, och hvarken Nab eller hans medhjelpare, master Jup, skulle ofvergifva de husliga goromal, de fatt pa, sin lott.

Genast utvaldes traden, man falde dem, man klof dem, man sagade plankor af dem, som om man varit vana sagare. Atta dagar derefter hade man i den daj, som lag mellan Spiseln och granitmuren, anordnat ett skeppsvarf, och pa sanden lag snart strackt en tio meter lang kol med akter- och forstaf.

Cyrus Smith hade icke gatt blindvis till vaga vid detta nya foretag. Han forstod sig pa skeppsbyggeri liksom pa, nastan allt, och han hade forst pa papperet uppgjort ritningen till sin bat. Dessutom fick han god hjelp af Pencroff, hvilken, da, han arbetat nagon tid pa ett varfi Brooklyn, kande till det praktiska i yrket. Det var alltsa, forst efter grundliga kalkyler och moget ofverviigande, som losspanten fastslogos i kolen.

Sasom man latt kan tanka sig, visade Pencroff en brinnande ifver att bringa sitt nya foretag till ett lyckligt slut, och han skulle icke velat lemna det for ett ogonblick.

Blott en enda sak hade privilegium pa, att, ehuru endast for en enda dag, locka honom bort fran hans skeppsvarf. Det var den andra hveteskorden, som forsiggick den 15 April. Den lyckades liksom den forsta och gaf den pa, forhand utlofvade kornproportionen.

— Sextiofem liter, herr Smith! — sade Pencroff, efter att samvetsgrant hafva matt sina rikedomar.

— Sextiofem liter, — upprepade ingenioren, — o c h efter 10,000 korn pa, litem gor detta 650,000 korn.

— Na val, vi skola utsa, allt denna gang, — sade matrosen, — sedan vi likval forst lagt af litet till reserv.

— Ja, Pencroff, och om nasta skord ger en proportionel afkastning, skola vi ha 50,000 liter.

— Och sa skola vi ata brod?

— Ja, det skola vi.

— Men vi maste ocksa bygga en qvarn?