Sida 377
Trettioandra kapitlet
TRETTIOANDRA KAPITLET
377
jorden mottog den dyrbara sadden. Sedan detta var gjordt, atervande Pencroff till sitt arbete.
Under tiden jagade Gideon Spilett och Harbert i trakten och vagade sig temligen djupt in i de annu okanda delarna af Den fjerran vesterns skog, sedan de likval forst laddat gevaren med kula, for att vara beredda pa hvarje farligt mote. Det var en outredlig harfva af praktiga trad, hvilka stodo sammanpackade sa tatt, som om utrymme fattats dem. Att genomforska denna del af skogen var ytterst svart, och korrespondenten vagade sig aldrig in der utan att medtaga fickkompassen, ty solstralarna trangde knappt ned mellan de tatt sittande grenarna, och det skulle ha varit svart att aterfinna vagen. Villebradet var naturligtvis mera sallsynt pa dessa stallen, der det dessutom icke skulle hafva haft tillrackligt stor frihet att rora sig. Emellertid dodades tre stora grasatare under denna senare halft af April, nemligen tre sengangare, af hvilket djurslag nybyggarna redan sett en individ vid norra andan af Grant-sjon; de dumma djuren lato skjuta sig mellan de stora tradgrenar, pa hvilka de tagit sin tillflykt. Deras skinn hemfordes till Granite-House, och med tillhjelp af svafvelsyra underkastades de ett slags garfning, som gjorde dem brukbara.
En fran annan synpunkt vardefull upptackt gjordes afven under en af dessa utflykter, och for densamma hade man Gideon Spilett att tacka.
Det var den 30 April. De tva jagarna hade fordjupat sig i sydvestra delen af Den fjerran vesterns skog, och derunder kom korrespondenten, som gick omkring femtio steg fore Harbert, till en fri plats, hvarest de mera fristaende triiden tillato nagra solstralar tranga ned.
Gideon Spilett ofverraskades genast af lukten fran en mangd vaxter med stora blad och med raka, cylindriska stjelkar, i hvilkas toppar sutto blommor och mycket sma bar i klasar. Korrespondenten uppryckte ett eller tva af dessa stand, och atervandande till den unga gossen, sade ban:
Källa: Internet Archive ·