Sida 403
Trettiofjerde kapitlet
TRETTIOFJEEDE KAPITI.ET
403
— De ha gatt ofver spangen pa stranden, — svarade ingenioren, — som nagon af oss glomt att stanga af.
— Ja, sade Spilett, — mi kommer jag ihag, att jag lemnat den cippen.
— Jo, ni har just stalt till vackert, herr Spilett! — utropade matrosen.
— Hvad som ar gjordt, ar gjordt ! — svarade Cyrus Smith. — Latom oss nu ofverlagga om, hvad som bor goras.
Sadana voro de fragor och svar, som hastigt vexlades mellan Cyrus Smith och hans kamrater. Det var tydligt, att spangen blifvit ofvergangen, att stranden ofversvammats af djur, och att dessa senare, hvilka de nu voro, kunde utefter venstra stranden af Barmhertighetens flod komma upp pa Stora Utsigts-platan. Man maste alltsa skynda dit och, om sa behofdes, drifva dem pa flykten.
— Men hvilka aro da dessa djur? — tillspordes ingenioren annu en gang, da skallandet fornyades annu starkare.
Detta skallande kom Harbert att spritta till; han erinrade sig hafva hort det forut, nemligen under sitt forsta besok vid Iioda ans kallor.
— De tillhora Culpeus-sYagtet, det ar rafvar! — sade han.
— Framat! — utropade matrosen!
— Och bevapnade sig med yxor, karbiner och revolvrar, sprungo alia i hisskorgen och stodo inom ett ogonblick pa stranden.
De aro farliga dessa rafdjur, nar de samlas i stort antal och hungern retar dem. Icke desto mindre tvekade nybyggarna icke att kasta sig midt in bland skaran, och de forsta revolverskotten, hvilkas blixtar snabbt genomskuro morkret, kommo de framsta angriparna att rygga tillbaka.
Framfor allt var det af vigt att hindra dessa plun-
Källa: Internet Archive ·