Sida 471
Trettionionde kapitlet
TRETTIONIONDE KAPITLET
471
genom sin narvaro framkalla ett afskedstagande, som kanske skulle hafva plagat den olyckliga, hade de ensamma hissat sig upp till Granite-House.
Men sedan de sprakat en stund i stora salen, hordes ett slag pa porten. Niistan genast intradde den okanda och sade utan nagon inledning:
— Mina herrar, det ar sa, godt, att ni lara kanna min historia, innan jag lemnar er. Har ha ni den!
Dessa enkla ord kunde ej annat tin gora ett hogst lifligt intryck pa Cyrus Smith och hans kamrater. Ingenioren hade rest sig upp.
— Vi bedja er om ingenting, min van, — svarade han. — Det ar er rattighet att tiga . . .
— Det ar min pligt att tala.
— Satt er da!
— Jag forblir staende.
— Vi aro fardiga att hora er, — svarade Cyrus Smith.
Den okanda stannade i ett horn af salen, der han var nagot skyddad af skymningen. Med blottadt hufvud och armarna korsade ofver brostet afgaf han med dof rost, likt en person, som tvingar sig att tala, foljande berattelse, som hans ahorare icke afbroto en enda gang:
— Den 20 December 1854 kastade anglustjakten Duncan, tillhorande den skotska godsegaren lord Glenarvan, ankar vid Bernouilli-udden pa, Australiens vestkust, under trettiosjunde parallelen. Om bord pa denna jakt voro lord Glenarvan, hans fru, en major i engelska arme'n, en fransk geograf, en ung flicka och en ung gosse. Dessa tva sistnamnda voro barn till kapten Grant, hvars fartyg, Britannia, aret forut gatt forloradt med man och allt. Duncan kommenderades af kapten John Mangles och hade en besattning af femton man.
Se der orsaken, hvarfor denna jakt vid den tiden befann sig utanfor Australiens kust.
1
Källa: Internet Archive ·