Sida 542
Fyrtiofjerde kapitlet
542
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
For dem var det ej mojligt att tvifla langre. Ofverraskad af sjorofvarena, hade Ayrton blifvit dodad af dem, och kanske amnade dessa uslingar begagna sig af natten for att gora en landstigning pa, on!
En halftimme forfiot under dodlig angest. Skotten hade emellertid upphort, och hvarken Ayrton eller Pencroff syntes till. Var alltsa holmen ofversvammad ? Borde man icke skynda till Ayrtons och Pencroffs hjelp? Men pa hvad satt? Hafvet, som nu stigit, gjorde det omojligt att vada ofver sundet. Pirogen fans icke langre der! Ma man doma om den forfarliga oro, som bemagtigade sig Cyrus Smith och bans kamrater!
Slutligen, inemot en halftimme efter midnatt, lade en pirog med tva man om bord till vid stranden.' Det var Ayrton, lindrigt sarad i Axeln, och Pencroff, frisk och valbehallen, som deras vanner sloto i sina oppna armar.
Alia togo genast sin tillflykt till Spiseln. Der beriittade Ayrton, hvad som tilldragit sig, och forteg icke den plan att spriinga krutdurken i luften, som han forsukt utfora.
Alias bander striicktes mot Ayrton, hvilken icke fordolde, huru allvarsam stitllningen var. Sjorofvarena hade blifvit varnade. Do visste, att Lincoln-on var bebodd. De skulle icke landstiga der annat an manstarka och val bevapnade. De skulle icke bafva forsyn for nagot. Folle nybyggarna i deras bander, kunde de icke viinta sig nagon barmhertighet!
— Na val, vi skola do som man! — sade korrespondenten.
— Latom oss ga in och vaka! — svarade ingenioren.
— Ha vi nagon utsigt att komma ur den har kliimman, herr Smith? — fragade matrosen.
— Ja, Pencroff!
— Hm, sex mot femtio!
— Ja, sex — utan att rakna —
Källa: Internet Archive ·