Den hemlighetsfulla ön

564

DEN HEMLIGHETSFHLLA ON

1

I hvad fall som heist, — sade Gideon Spilett, - slot eller explosion, sa medger ni, Pencroff, att det skedde i rattan tid!

— Ja, ja! iir inte derom det

— svarade matrosen, fraga.

men det

ar traga. Jag fragar herr Smith, om han i allt detta ser nagot Sfvernaturligt?

— Jag vill inte yttra mig derom, Pencroff, — sade ingenioren. — Se der allt, hvad jag kan svara er.

Detta svar tillfredsstlilde ingalunda Pencroff. Han forfaktade "en explosion" och hangde envist fast dervid. Aldrig skulle han hafva gatt in pa det antagandet, att i detta sund, hvars botten liksom sjelfva stranden utgjordes af fin sand, och hvilket han ofta ofvervadat vid ebbtid, fans en klippa, som han icke kande till. Dessutom, i det ogonblick da briggen sjonk, var hafvet hogt, d. v. s. att der fans mera vatten, an fartyget behofde for att utan att torna ga fram ofver alia de klippor, som icke voro blottade, da hafvet var lagt. Alltsa kunde briggen icke hafva stott pa. Alltsa hade den sprungit i luften.

Och man maste medgifva, att matrosens resonnemang icke var utan sin rigtighet.

Framemot kl. V 2 2 stego nybyggarna i pirogen och begafvo sig till strandningsstallet. Det var att beklaga, att briggens tva batar icke.kunnat raddas. Den ena af dem hade, sasom man vet, blifvit krossad i mynningen af Barmhertighetens flod och var fullkomligt obrukbar; den andra hade forsvunnit, da briggen uppslukades i djupet, och, sannolikt krossad af densamma, ej ftutit upp igen.

I detta ogonblick borjade Speedys skrof att visa sig ofvan vattenytan. Briggen var mer an kastad pa sidan, ty sedan masterna brackts under tyngden af den genom fallet forskjutna barlasten, lag den nastan med kolen i vadret. Den hade i sjelfva verket blifvit upp- och nedviind genom den oforklarliga, men fruktansvarda undervattenskraften, hvilken pa samma gang gifvit sig tillkanna genom en ofantlig vattenpelares uppdrifning.