Sida 588
Fyrtioattonde kapitlet
588
DEN HEMLIOHETSP0LLA ON
If ~ Tl matrosen - - - I>ess besattning och de„ sjelf aro fard,ga att ge sig af vid forsta signal <
,1. I g fa ? r ' PenCr ° ff ' att vi b5ra «"> oss an med den saken, sedan vi fullstandigt underset on. Det ar
IvoLt S T° llkhet tr ° Iigt ' att denna ok -da, om v lycka hnna honom, vet mycket om, hvad son, handt bade pa Lmcoln-on och pa holmen Tabor. Latom oss inte
BkS ^ i h f, " den 0beStridli * a «PPhofs m annen m sknfvelsen i buteljen, och han vet kanske, hvad man bor tanka om jaktens aterkomst.
han vll I USan , dj ^' 7 Utbrast PenCr0ff > ~ hvem kan han va vara? Han kanner oss, den der herrn, och vi
kanna honom ,„ e! Om det ar en vanlig skeppsbruten, 1 naifoi gommer han sig? Vi aro hederligt folk formodar jag, och j de ligt folka sa]]skap ^ <* m{ >
or nagon! Har han kommit hit frivilligt? Kan han lenma on om det lyster honom? Fins han har annu? Ar han inte liingre har?
Under detta samtal hade Pencroff, Harbert och Gideon Spilett gatt om bord pa Bonadventnre och gjorde ett slag omknng dacket. Efter att hafva undersokt bepSKi'ta «kartaget nppvindas, utbrast han
— Ah kors, det ar besynnerligt!
denten" HVad ^ ***' Pencroff? " " M S ade korrespon-
— Det ar inte jag, som gjort denna knut!
fa i • , . n , C / 0ff Visade nu pa en lina > som b ^d ankar-
taget vid sjelfva betingen for att hindra det att lossna.
- Huru, ar det inte ni? _ fr&gade Gideon Spilett.
— JNej, jag skulle kunna svara derpa. Det bar ar en vanhg knut och jag brukar gora tva "halfstek" '
t ■ 7 T ? traffan § ai ' na skulle da ha varit om bord? - fragade Harbert.
— Det vet jag inte, — svarade Pencroff, — men hvad som ar sakert, det ar, att man lyft ankar och att
Källa: Internet Archive ·