Den hemlighetsfulla ön

$94

hEN HEHLIGHETSFULLA ON

Ml

nybyggarna genast vagen till corralen. De buro gevaret pa axeln, fardiga att gifva eld vid minsta fiendtliga demonstration. De tva karbinerna ocli de tva bossorna hade blifvit laddade med kula.

Pa bada sidor om vagen var smaskogen tat och kunde latt dolja straffangarna, hvilka, tack vare sina vapen, skulle liafva blifvit verkligt fruktansvarda.

Nybyggarna vandrade raskt framat och under tystnad. Top hell sig framfiir deni, an springande pa vagen, an gorande en liten krok in i skogen, men ban var hela tiden tyst och syntes icke viidra nagot ovanligt. Och man kunde vara forvissad om, att den trogna hunden ej skulle lata ofverraska sig, och att ban skulle skiilla vid minsta skymt af fara.

Pa samma gang som vagen foljde Cyrus Smith och bans kamrater telegraftraden, som forenade corralen och Granite-House. Efter att hafva tillryggalagt omkring tva mil, hade de iinnu icke markt nagot afbrott i ledningen: stolparna voro i godt stand, isolatorerna ororda, traden jemnt spand. Men ingenioren lade miirke till, att fran detta stiille syntes spanningen vara mindre fullstandig, och da man kom till stolpen n:r 74, stannade Harbert, hvilken gick ett sty eke forut, och utbrast:

— Traden ar afsliten!

Hans kamrater paskyndade nu sina steg och framkommo till det stiille, der den unga gossen stannat,

Der lag stolpen kullkastad tviirs afver vagen. Afbrott i ledningen var alltsa konstateradt, och det var tydligt, att telegrammen fran Granite-House ej framkommit till corralen, lika litet som de fran corralen till Granite-House.

— Det ar inte blasten, som kullkastat denna stolpe, — anmitrkte Pencroff.

~ Nej, — svarade Gideon Spilett. — Marken ar uppgrafd vid dess fot, och den bar blifvit uppryckt af menniskohand.