Den hemlighetsfulla ön

FYRTIONIONDE KAPITLET

599

viisentliga organ hade blifvit traffade? Se der, hvad en kirurg till yrket knappt skulle kunnat saga i detta ogon^ blick och, nied annu mycket storre skal, korrespondenten,

Emellertid visste han en sak: att han forst borde soka forekomma de skadade delarnas hopdragning samt sedan bekampa den lokala inflammationen och febern, som skulle blifva en foljd af denna — kanske dodliga — blessyr. Men hvilka utvartes, hvilka kylande medel borde han anvanda? Genom hvilka medel skulle han af* vanda denna inflammation?

Emellertid var det af vigt, att de bada saren forbundos utan drojsmal. Gideon Spilett ansag det icke nodvandigt att framkalla ett nytt blodflode genom att tvatta saren med Ijumt vatten och hoptrycka deras kanter. Blodflytningen hade varit sardeles ymnig, och Harbert var redan alltfor utmattad genom blodforlusten.

Korrespondenten trodde sig alltsa bora stanna vid att tvatta de bada saren med kallt vatten.

Harbert hade blifvit lagd pa venstra sidan, och han qvarholls i detta lage.

— Han far inte rora sig, — sade Gideon Spilett. — Han har nu det gynsammaste laget for att saren i ryggen och brostet skola kunna suppurera obehindradt, och fullstandig stillhet ar nodvandig for honom.

— Hvad, vi kunna inte flytta honom till Granite-House? — fragade matrosen.

— Kej, Pencroff, — svarade korrespondenten.

— Fordomdt! — utbrast matrosen, hvars knutna hand hojdes mot himlen.

— Pencroff! — sade Cyrus Smith.

Gideon Spilett hade ater borjat undersoka den sarade gossen med ytterlig uppmarksamhet. Harbert var fortfarande sa forfarligt blek, att korrespondenten kande sig bragt ur fattningen.

— Cyrus, — sade han, — jag ar inte lakare —