Den hemlighetsfulla ön

FEMTIONDE KAPITLET

607

hogra strand och kommit till Franklin-bergets sidogrenar, mellan hvilka de helt naturligt sokt sig en tillflyktsort, och sedan hade det icke drojt lange, innan de upptackte corralen, hvilken da var obebodd. Der hade de sannolikt slagit sig ned for att afvakta det ratta ogonblicket att utfora sina planer. Ofverraskade genom Ayrtons ankomst, hade de likval kunnat bemagtiga sig den olyckliga, och — det ofriga kunde latt gissas.

Nu stroko straffangarna — visserligen reducerade till fern, men val bevapnade — omkring i skogarna, och att vaga sig in der, det var att utsatta sig for deras skott utan att ega nagon mojlighet hvarken att varja sig for eller afvanda dem.

— Vi kunna for narvarande ej gora annat an vanta ! — upprepade Cyrus Smith. — Da Harbert blir frisk, skola vi pa on anordna en allman hetsjagt efter dessa straffangar och utkrafva lmmnd af dem. Det skall blifva malet for var stora expedition pa samma gang . . .

— Som vi skola forsoka upptacka var hemlighetsfulla beskyddare, — tillade Gideon Spilett, fullbordande ingeniorens mening. — Ah, det maste erkiinnas, min basta Cyrus, att denna gang bar bans beskydd svikit oss, och det just i det ogonblick, da vi skulle bast behoftdet!

— Hvem vet! — svarade ingenioren.

— Hvad menar ni? — fragade ingenioren.

— Att vi annu inte natt slutet for vara vedermodor, min kara Spilett, och att hans magtiga mellankomst kanske an en gang skall fa tillfalle att uppenbara sig. Men det iir icke fraga harom nu. Harberts lif framfor allt!

Detta var nybyggarnas enda, smiirtsammaste tanke. Nagra dagar forgingo, och den stackars gossens tillstand hade lyckligtvis icke blifvit samre. Men att tiden fatt magt med sjukdomen, var mycket. Det kalla vattnet, som alltjemt holls vid lamplig temperatur, hadefullkomligt hindrat saren fran att inflammeras. Det forefoll till

I