Sida 667
Femtiofemte kapitlet
fEMTIOPEMTE KAPITLET
667
de underjordiska krafterna borja vakna till nytt lif och var jords innandomen lopa fara att blifva igengrodda efter en lang hvila. En eruption skulle ocksa, min kara Spilett, blifva en allvarsam tilldragelse for oss, och det vore mycket battre, att denna vulkan inte visade nagon ansats till ateruppvaknande. I hvad fall som heist tror jag inte, att var koloni kan blifva allvarsamt hotad. Mellan den och Franklin-berget ar terriingen ansenligt nedtryckt, och om lavan tager vagen at Grantsjon, skulle den blifva motad af dynerna och de till Hajviken stotande delarna af on.
— Annu ha vi inte sett fran bergets topp uppstiga nagon rok, som forebadar ett forestaende utbrott, — sade Gideon Spilett.
— Nej, — svarade Cyrus Smith, — ej ens anga uppsteg ur kratern, da jag i gar observerade bergsspetsen. Men det ar mojligt, att klippblock, aska och stelnad lava hopat sig i nedre delen af kraterroret, och att den sakerhetsventil, hvarom jag talat, for narvarande ar alltfor mycket spiirrad. Men vid forsta allvarsamma anstrangning af de underjordiska krafterna skall hvarje hinder vika, och ni kan vara ofvertygad om, min basta Spilett, att hvarken Lincoln-i3n, som iir kitteln, eller vulkanen, som iir skorstenen, skola springa for trycket af gaserna. Biist vore emellertid, jag upprepar det, att nagon explosion inte blefve af.
— Men i alia fall bedraga vi oss inte, — atertog korrespondenten. — Vi hora ju tydligt ett doft mullrande i vulkanens inrc !
— - Ja, — svarade ingenioren, hvilken lyssnade iinnu en gang med ytterlig uppmiirksamhet, — det iir inte mojligt att bedraga sig . . . Dernere forsiggar en reaktion, hvars betydelse eller definitiva resultat vi inte kunna uppskatta.
Cyrus Smith och Gideon Spilett lemnade nu gangen
I
Källa: Internet Archive ·