Sida 706
Femtioattonde kapitlet
706
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
visste alltsa icke, att fransmannen och hans tva kamrater liksom genom ett underverk uppkastats pa kusten, att fiskare fran Lofoten hade upptagit dem, och att professorn efter sin aterkomst till Frankrike utgifvit ett arbete, hvari sju manader af denna besynnerliga och afventyrliga segling med Nautilus beskrefvos och ofverlemnades at allmanhetens nyfikenhet.
Annu i lang tid fortfor kapten Nemo att lefva salunda, genomstrofvande hafven. Men smaningom dog den ena efter den andra af hans kamrater och jordades pa deras begrafningsplats bland korallerna pa Stilla hafvets botten. Det blef tomt i Nautilus, och slutligen stod kapten Nemo ensam qvar af alia dem, som med honom flytt ned i oceanens djup.
Kapten Nemo var da sextio ar. Nar ban blef ensam, lyckades han fora sin Nautilus till en af de undervattenshamnar, der den i bland lade sig for ankar.
En af dessa hamnar befann sig under Lincoln-on, och det var denna hamn, som i detta ogonblick gaf en fristad at Nautilus.
Sedan sex ar tillbaka befann sig kaptenen der, efter att hafva upphort med sina resor och vantande doden, d. v. s. det ogonblick, da han skulle blifva aterforenad med sina kamrater. Harunder gjorde slumpen, att han kom att bevittna fallet af den ballong, som bortfort sydstatsmannens fangar. Ikladd sin dykardragt, vandrade han under vattnet, pa nagra kabellangders afstand fran 5ns kust, da ingenioren kastades i hafvet. Af sina battre kanslor drogs kaptenen dit — och han raddade Cyrus Smith.
Till en borjan ville han fly dessa fern skeppsbrutna, men hans tillflyktshamn var stangd, och i foljd af en hojning af basalten, som forsiggatt under inflytande af de vulkaniska krafterna, kunde han icke langre komma ut ur kryptan. Der det annu fans sa mycket vatten, att en
Källa: Internet Archive ·