Sida 721
Sextionde kapitlet
SEXTIONDE EAPITLET
721
randet af askan bortdog i vester. Det regnade icke langre, men himlen var annu betackt af moln. Ofver hufvud taget, ingick icke Oktober manad, borjan af soderns var, pa, ett tillfredsstallande satt, ocb vinden rojde en viss benagenhet for ostadighet, som gjorde, att man icke kunde rakna pa fortfarande vackert vader.
Sedan Cyrus Smith och hans kamrater lenmat Dakkars krypta, styrde de kosan mot corralen. Nab och Harbert foretogo sig att losgora telegraftraden, som af kapten Nemo blifvit utlagd mellan corralen och kryptan, och hvaraf man kunde draga nytta i framtiden.
Under- vagen talade nybyggarna foga. Nattens till— dragelser hade gjort ett sardeles starkt intryck pa dem. Denna okanda, hvars beskydd varit sa kraftigt, denna man, hvai'af deras inbillning skapat en genius, kapten Nemo fans ej mer. Hans Nautilus och han voro begrafna i djupet af en afgrund. Nybyggarna tyckte sig vara annu mer isolerade an forut. De hade sa att saga vant sig vid att rakna pa denna kraftiga mellankomst, som nu berofvats dem, och Gideon Spilett och Cyrus Smith sjelf kunde icke frigora sig fran denna tanke. Ocksa iakttogo de alia en djup tystnad, da de gingo framat vagen till corralen.
Inemot kl. 9 pa morgonen befunno nybyggarna sig ater i Granite-House.
Det hade blifvit ofverenskommet, att arbetet pa fartyget skulle bedrifvas med storsta skyndsamhet, och Cyrus Smith egnade mer an nagonsin sin tid och sina omsorger derat. Man visste icke, hvad framtiden bar i sitt skote. Det skulle vara lugnande for nybyggarna att hafva till sitt forfogande ett starkt fartyg, som kunde halla sjon till och med i hardt vader, och som var sa, pass stort, att man, om sa behofdes, kunde vaga sig ut pa, en nagot langre fard. Om nybyggarna, sedan fartyget var fardigt, besloto sig for att annu icke lemna Lincoln-on och icke ville begifva sig till en ogrupp i Stilla
Jules Verne, Den hemligltets/ulla (in.
ie
Källa: Internet Archive ·