Sida 1022
LIII. Skeppsbyggen och sjöfart, af E. A. Smith
»Kronolots, som af okunnighet eller onppsåtligen genom vårdslöshet, oförsig-tighet eller försummelse under lotsning sätter fartyg på grund, straffas med fängelse i högst sex månader eller böter.
När kronolots för andra gången gjort sig skyldig till sådan förseelse, skall han tillika dömas till afsättning, där ej synnerligen mildrande omständigheter förekomma.»
Lotsen dömes således ej numera till döden för grundstötning, men han kan vid ett upprepande af denna förseelse, äfven om den sker »ouppsåt-ligen och genom oförsigtighet», sättas in sex månader i fängelse och förlora sitt lefvebröd — och det är vackert så. Han har dessutom nu förlorat det frikännande, som den gamla stadslagen af 1357 skänkte honom, i händelse han grundstötte med fartyget under sjögång och våldsam storm.
Att lotsarne äfven i senare tider af de sjöfarande behandlats illa och stått jemförelsevis rättslösa, därom vitnar en tilldragelse, som hände farfadern till en nu i utkanten af Stockholms skärgård lefvande mästerlots.
Den nämnde farfadern var äfven lots — om jag minnes rätt, lotsålder-man. Han kryssade under tjenstutöfning med ett hemkommande fartyg från sjön och in i skärgården och befann sig på väg till Stockholm. Kommet långt in i skärgården, öfverfölls fartyget plötsligt af tjocka, och innan man hunnit vidtaga några åtgärder för att söka ankarsättning och ankra, grundstötte fartyget. Lotsen, som stod bredvid skepparen på det s. k. akterdäcket eller hyttaket, erhöll af denne en så kraftig örfil, alt han slungades i sjön och där fann sin död.
Man bråkade ej med sådana småsaker i början af vårt sekel, och händelsen allopp därför utan efterräkning för befälhafvaren, hvilken genom det kraftiga uttryck, han gaf åt sitt dåliga humör, dock beröfvade en aktad man lifvet och hans familj stöd och utkomst.
När under konung Gustaf I:s tid Sverige började skaffa sig både örlogs-och handelsflotta, blef behofvet af lotsar än mer kännbart. Rikets största skärgårdar finnas utanför Östergötlands, Södermanlands och Uplands kuster, hvartill under konung Göstas lid koinmo åländska och den öster därom liggande finska skärgården. Det var således klart, att här fordrades de flesta lotsarne. Också utfärdades under den nämnde regentens och hans närmaste efterträdares regeringar åtskilliga Kongl. bref, som beviljade lotsarne allt flere friheter och rättigheter. Härunder grundlädes de s. k. loishemmanen, som fritogos från vissa skatter, mot skyldighet att hålla lotsar för de sjöfarande eller egentligen för kronans skepp.
Sålunda påminner konung Gustaf I den 22 Juni 1556 hertig Johan
O
därom, att det blifvit menige man utmed sjösidan på Aland, Nyland och annorstädes älagdl all atlöna de styrmän, som åtagit sig alt styra konungens
Källa: Project Runeberg ·
