Sida 651
XXXVIII. Den svenska glasindustrien, af Josua H. Kjellgren
spegel- och fönsterglas, tillverkadt genom gjutning, valsning och slipning, men sådant glas tillverkas icke i Sverige.
Såväl hohlglas som planglas kan utgöras af s. k. öfverfångsglas, som framställes på det sätt, att den med blåsröret upptagna, ofärgade glasmassan öfverdrages med färgad massa af lika utvidgningsförmåga och efter förnyad uppvärmning utblåses tillsammans med den. Glaset kan på detta sätt öfverfångas med flere färger, den ena utanpå den andra.
Glasets raffinering sker genom slipning, gravering, etsning, sandblåsning, målning och förgyllning. Slipning utfördes redan vid glasindustriens första början i Sverige och skedde vid s. k. trampstolar, då hvarje arbetare trampade
sin stol. Så länge dessa stolar användes, hvilket skedde intill senare tid, blef emellertid slipningen i följd af det långsamma arbetssättet så dyr, att den ej kunde anbringas på vanligt hushållsglas, och konkurrensen med utlandet, där maskinkraften och därmed följande nya arbetsmetoder redan funnit användning äfven på detta område, blef i fråga om slipadt glas omöjlig.
Numera användes emellertid äfven i Sverige, där slipningen drifves i stort omfång, uteslutande maskinkraft, åtminstone vid slipning af hushålls-och lyxglas. Slipning af glas för optiska ändamål bedrifves icke vid något af de svenska glasbruken, men utföres i mindre omfång af optiska instrumentmakare. Äfven konsten att gravera i glas infördes i Sverige samtidigt med glasindustrien och har sedermera underhållits genom inkomna utländska ar-
Källa: Project Runeberg ·
