Sida 1025
LIII. Skeppsbyggen och sjöfart, af E. A. Smith
Genom seglationsordningen den 15 Juni 1774 erhöll lotsverket elt godt stöd, ty däri föreskrefs, att alla från öppen sjö kommande fartyg voro vid 150 daler silfvermynt i böter skyldiga att taga lots. Kort därefter insåg man det olämpliga i att hafva centrala embetsverk i Karlskrona, och 1776 flyttades de nyssnämnda inrättningarna åter till Stockholm.
Ehuru det gick snabbt nog att ordna lotsväsendet i riket i allmänhet, stod dock Norrland i detta hänseende efter. Denna landsdel synes ej hafva varit så beaktad, som den i senare tider blifvit, och det är ej synnerligen länge sedan den till och med saknade tillförlitliga sjökort. Omkring 1726— 1738 förordnades rörande lotsinrättningen i Norrland, och å Gotland år 1727.
En vigtig tilldragelse inträffade 1809, i det att lotsverket då förenades med den då nyligen inrättade sjömätningskåren (nuvarande sjökarteverket) och stadgades, att chefen för denna skulle vara öfverdirektör och officerarne vid kåren distriktschefer vid lotsverket. Detta var ett steg i rätt riktning, om äfven modifikationer kunnat göras. Att de, som hafva till uppgift att ordna och fullständiga säkerhetsanstalterna för sjöfarten, äfven böra kunna uppmäta och kartlägga farvattnen är alldeles klart, och så är väl äfven förhållandet numera, ehuru nuvarande distriktschefer (loiskaptenerna) genom en mängd andra tjenstegöromål äro hindrade att sysselsätta sig med mätningar och lödningar annat än tillfälligtvis. Så mycket nödvändigare är det därför, att mellan de nu skilda verken ett enigt samarbete råder, ty båda gagna ju samma sak.
Den 9 Juli 1862 utfärdades, efter flere föregående ändringar, en ny förordning och tjenstgöringsreglemente för lotsverket och slutligen de nu gällande författningarna den 15 Februari 188i.
5. Lotsarnes aflöning, lotspenningar, fyr- och båkmedel m. m.
Bestämmelserna rörande den ersättning, som borde tillkomma styrman eller lots för verkstäld lotsning, hafva både före och efter lotsverkets genom 1696 och 1697 års författningar skedda ordnande varit olika, såväl hvad beräkningsgrund som belopp beträffar. Såsom här förut är omförmäldt, hade i äldsta tider lotsarne eller de s. k. styrmännen egentligen till skyldighet att lotsa kronans fartyg, i ersättning hyar-för dem eller deras hemman förunnades åtskilliga friheter, hvarjemte de under vissa omständigheter egde uppbära lotspenningar enligt faststälda lotstaxor, inrättade för att tillämpas efter olika förhållanden, beroende af lokal, fartygets nationalitet, destination och last m. m.
Under vissa perioder hade lotsarne skyldighet att lotsa kronans fartyg utan kontant ersättning, under andra åter mot halfva eller hela lotspenningar enligt taxa. I slutet af 1600-talet fick lotsverket fullständigare organisation, och personalens ställning blef därefter god. Men den försämrades längre fram af förändrade sjöfartsförhållanden, minskad handel och därmed minskade inkomster för lotsarne. Regeringen visade visserligen benägenhet att vid midten och slutet af 1700-talet upp-
Källa: Project Runeberg ·
