Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

naturliga förhållandena äro gynsamma för fiskproduktion — men det är lätt förklarligt, att med stigande antal fiskande och förbättrade fångstredskap ett aftagande uti den ursprungliga rikedomen måste inträda, och detta snart nog. Klagan öfver fiskets aftagande, som man gerna förlägger till »senare tider», har i sjelfva verket ganska gamla anor, och traditionen om det forna rika fisket hänför sig väl ytterst till den för olika landsdelar mer eller mindre af-lägsna tid, då vattendragen ännu voro jemförelsevis föga berörda af menni-skans ingrepp i de naturliga förhållandena. Nämnda klagan (som äfven har andra förklaringsgrunder, hvilka här ej är tillfälle alt beröra) gäller för öfrigt egentligen sötvattensfisket, ty ehuru äfven hafsfisket varit och är vexlande mellan goda och dåliga tider, stundom af flerårig varaktighet, så har dock klagan öfver ett permanent tillbakagående icke, eller åtminstone icke i samma grad, låtit höra sig i fråga om detta. Äfven beträffande sötvattensfisket halva klagomålen bevisligen i mänga fall varit icke så litet öfverdrifna, och ännu i dag torde Sverige i jemförelse med åtskilliga länder icke kunna kallas ett flskfattigt land, om man nämligen icke till jemförelse tager verldens fiskrikaste haf eller länder med vida gynsammare naturförhållanden, utan den egna befolkningens behof af fiskföda.

Man torde uti sist berörda förhållande, eller att brist på tisk till hus-behof hvad sötvattensarterna beträffar i vårt vattenrika och glest befolkade land icke gjorde sig gällande, finna en förklarande orsak, hvarför åtgärder till fiskets skyddande eller i fråga om hushållningen med fisket jemförelsevis sent blifvit vidtagna. Medan l. ex. i Frankrike, Tyskland och Storbritannien Iag-stadganden härom finnas redan långt tillbaka i medeltiden, var det först i förra seklet, under den då rådande ifriga sträfvan att åter upphjelpa det utarmade landets alla näringskällor, som lagstiftningen vände sig ät detta håll. Vår första allmänna fiskeristadga utfärdades 1766; en därtill hörande förklaring ntgafs 1771 för att bringa 1766 års föreskrifter till verkställighet, f det hela blef nyssnämnda stadga i fråga om åtgärder till fiskets vård föga effektiv, ehuru visserligen i slutet af 1700-talet och intill midten af 1800-talet spridda stadgar rörande fiskets bedrifvande utfärdades. Hufvudsakliga uppmärksamheten var riktad på det rika bohuslänska sillfisket, och efter dettas upphörande 1808 på utredande af orsakerna härtill och afhjelpande af skärgårdsbefolkningens genom sillens bortgång förorsakade betryck. Emellertid utfärdades 1852 vår ännu delvis gällande allmänna fiskeristadga, och detta jemte det återuppvaknade intresset för den s. k. artificiela fiskodlingen vände uppmärksamheten åt lisket och föranledde utfärdande af (iskestadgar inom åtskilliga län, hvarjemte en särskild tjensteman anstäldes vid Kongl. landtbruksakademien såsom undervisare i fiskodling m. m. Vetenskapliga undersökningar anord-