Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

komiterade, till och med innan Norge och Danmark officielt accepterat svenska regeringens inbjudan, i November 1895 skyndat att genom cirkulär till sagda länders konstnärer angifva, livad som med utställningen åsyftades, nämligen att gifva en samlad bild af svensk, norsk och dansk konst, sedd i jembredd med arbeten af ett begränsadt antal utom-skandinaviska konstnärer. Efter med ledarne af Köpenhamnsutställningen förd skriftvexling, under hvilken från dansk sida visades det största tillmötesgående, inskränktes densamma emellertid till utom-skandinavisk konst, och i detta afseende gjorde den, så vidt komiterade kunnat finna, ej något afbräck i Stockholmsutställningen. Frågor af liknande art påkallade ej vidare några åtgärder från komiterades sida, om man frånser en af styresmannen för Nordiska museet, dr Hazelius, uppgjord plan att på Skansen uppföra en konstutställningsbyggnad, hvilken skulle för sitt ändamål användas första gången sommaren 1897. Då hela karaktären af anläggningarna på Skansen i öfrigt lät förmoda, att utställningsföremålen skulle väljas snarare ur historisk-etnografisk än rent konstnärlig synpunkt, borde ju ett dylikt företag, äfven jemnsides med allmänna utställningen, kunna försvara sin plats, en åsigt, till hvilken komiterades ordförande ock slöt sig, när förslaget under de förberedande åtgärderna blef honom delgifvet. Inför komiterade kom detta ärende under April 1897 genom remiss från riksmarskalks-embetet, hvars tillstånd erfordrades för byggnadens uppförande. I den skrif-velse från dr Hazelius, som nu förelåg, hade emellertid åt den tilltänkta utställningen gifvits en sådan omfattning, att den angafs komma att fylla ett verkligt behof ocli blifva ett vigtigt inlägg i svenskt konstlif. Komiterade kunde ej annat än finna, att betydelsen af allmänna utställningen härvid väl mycket förbisetts, och ansågo för öfrigt, att det samband, i hvilket Skansen stode med denna, gjorde det mindre lämpligt att där anordna en exposition, afsedd för samma deltagare och, så vidt man nu kunde finna, fotad pä samma grunder som svenska afdelningen af allmänna utställningen. För ifrågavarande år kunde förslaget sålunda ej förordas till bifall, och lär det sedermera ej återupptagits.

Såsom af det ofvan anförda programmet framgår, hade komiterade förbehållit sig rätten att utom jury för utställningen söka förvärfva arbeten af framlidne konstnärer, äfvensom i öfrigt de under perioden 18(57 — 96 utförda konstverk, hvilka för den svenska afdelningen kunde befinnas särskild! önskvärda. Att komiterade härvid flyttat gränsen för utställningen tillbaka till 1866, året för den stora skandinaviska expositionen i hufvudstaden, betingades af deras önskan, att de konstnärer, som väl tillhörde 1880 — 90-talet, men hvilkas förnämsta alstringstid inföll under 1870-talet, skulle blifva på ett tillfredsställande sätt representerade. Den retrospektiva karaktär, som härigenom