Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

rade nödsakade afstå från tanken att få äfven den utländska skulpturen hår representerad, åtminstone beträffande större verk, hvilkas emballage- och transportkostnader skulle blifva all t för betungande. För att i någon mån afhjelpa detta missförhållande, hvarigenom ändamålet med den internationela konst-afdelningen kunde synas i viss mån förfeladt, beslöto komiterade inbjuda några konstnärer, hvilka företrädesvis egnat sig åt den mindre skulpturen, medaljgravyren o. d., och utvaldes härtill fem fransmän. Med hänsyn till det intresse för konstslöjden, hvilket komiterade hade anledning hoppas skulle göra sig märkbart särskildt inom den svenska afdelningen, sökte de äfven få denna konstart, sådan den presenterar sig i utlandets s. k. objets d’art, här företrädd, och skulle för detta ändamål sju fransmän och tvenne engelsmän inbjudas. Den internationela afdelningen beräknades sålunda komma att omfatta arbeten af tillsammans 126 konstnärer, och, sedan centralkomitén anvisat för ändamålet nödiga medel, utfärdades inbjudningsbref, hvilka genom Ivongl. utrikesdepartementets försorg blefvo vederbörande konstnärer tillstälda under början af år 1896.

Komiterade visste dock mer än väl, att förhoppningar om ett godl resultat svårligen kunde byggas enbart på dessa skrifvelser. De mera bemärkta konstnärerna äro nämligen i våra dagar sä öfverlnpna med dylika framställningar, att de ej gerna kunna tillmötesgå dem alla, och vid valet mellan de täflande expositionerna får vanligen utsigten till afsättning af de utstälda konstverken en afgörande betydelse. Ur denna synpunkt komme ju Stockholmsutställningen att stå långt tillbaka för de stora konstcentra, och det deltagande, hvarpå man räknade, måste därför grundas på ett rent konstnärligt intresse för sjelfva saken. Detta hoppades komiterade ock kunna väcka genom att gifva vederbörande konstnärer en verklig kännedom om utställningens betydelse såsom en samlad exposé af den ej minst i utlandet erkända skandinaviska konsten, sedd i jemhredd med en internationel elitafdelning. I detta syfte företog II. K. H. Prins Eugen våren 1896 en resa till Tyskland, Belgien, Frankrike och England, hvarjemte friherre Cederström och herr Björck, den förre såsom kommissarie för svenska afdelningen vid jubileumsutställningen i Berlin, den senare såsom juryman därstädes, tingo tillfälle att verka för Stockholmsutställningen, och utsträckte herr Björck för sagda ändamål sin resa äfven till andra orter i Tyskland samt Italien. Af de konstnärer, med hvilka Hans Ivongl. Höghet och nämnda komitéledamöter sålunda trädde i personlig förbindelse, tycktes inbjudningen omfattas med starka sympatier, och redan nu afgåfvos pä flere händer löften om deltagande, hvarvid äfven bestämda konstverk, hvilka ansågos särskildt representativa för sin mästare, stäldes i utsigt. Detta oaktad! måste komiterade räkna med, att en del af de inbjudna skulle uteblifva eller åtminstone ej få tillfälle insända mera betydande bidrag,