Sida 448
XXXII. Fotografien på utställningen, af Albin Roosval
tills för några få år sedan begagnades mattpapper af fotograferna endast någon gång till stora bilder i form af s. k. saltpapper. Att de glänsande papperen och den konventionela fotografitonen icke längre gillas af den mera konstnärliga smaken, därför hafva vi att tacka platinapapperet, som på grund af sitt förnäma, konstnärliga utseende på kort tid blifvit omtyckt öfverallt. Behofvet af billiga, goda papperssorter, lämpliga att så fullständigt som möjligt ersätta det dyra platinapapperet och efterbilda platinatonen och platinabildernas karaktär, har gifvit den fotografiska pappersindustrien en kraftig impuls och haft till följd att för närvarande flere olika slags matta papper framställas. Bland klorsilfverpapperen finna vi sålunda matt albumin, gelatin, celloidin m. fl. papper, vidare matt bromsilfverpapper, matta papper med jernsalter, med kromgelatin och kromgummi.
De flesta af de ofvannämnda pappersorterna återfunno vi på vår utställning och till allra största delen som matta bilder. Flere af våra förnämsta fotografer utstälde platinabilder, däribland hoffotografen Aron Jonason, Göteborg, på platinapapper af egen tillverkning. För bilder, förstorade från mindre plåtar, lämpar sig särdeles väl bromsilfvergelatinpapperet. På grund af dess stora ljuskänslighet kan det nämligen användas såväl vid fotogen- eller elektriskt ljus som vid dagsljus. Också voro nästan utan undantag alla på utställningen exponerade förstoringar utförda på bromsilfverpapper af olika fabrikat och i mycket olika behandling. Hoffotografen Gösta Florman utstälde emellertid äfven några förstorade bilder på nitroglukospapper af egen tillverkning, ett slags mattpapper, som kräfver förstoringen utförd med direkt solljus medels s. k. solarkamera, hvarmed bilder af stor mjukhet och skönhet erhållas.
Hvad bildernas motiv angår, torde väl porträttet hafva varit mest företrädt. Det visar sig inom porträttfacket en sträfvan att komma ifrån den schablonmessiga uppfattningen af de vanliga bröstbilderna, sådana de till leda gå igen i massorna af visitkortsporträtt. Lyckliga försök i en mera sjelfständig och originel behandling af porträttet funno vi i fotografen Herman Hamnqvists konstnärsporträtt i »gravyrimitation», liksom man hos flere utställare, och särskild! hos den sistnämnde, samt hos fotografen Alfred J:son Dahllöf iakttog lyckade försök att förläna porträttet en genreartad karaktär. Här erfordras dock en säker blick för alt ej slå öfver, hvilket tydligen var fallet på andra håll. Dahlöfs utställning torde kunna anses som den mest typiska representanten för yrkesskicklighetens höga ståndpunkt i Sverige. Goda porträttutställningar hade jemväl Anna Edlund, C. Rosén och C. Larsson.
Landskapet representerades med några undantag af de vanliga i handeln förekommande porträttlandskapsbilderna. Bland undantagen märktes H. K. H. Kronprinsessans italienska motiv, kopierade såväl direkt på platina som för-
Källa: Project Runeberg ·
