Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse

var fullt stiltrogen med sina gjutna, ciselerade och förgylda messingsbeslag. Soffan var försedd med sidoskåp, hvars dörr dekorerades med intarsia i ljust trä; däröfver en öppen hylla på små konsoler; klädseln å såväl soffa som stolar utgjordes af grönt helyllesatin med hvita ornament. Det ståtliga skrif-bordet, hvartill motiv hemtats från de i slutet af 1700-talet i Sverige talrikt förekommande borden, var lörsedt med sidoskåp och en öfre hylla, uppburen af en sfinx. Det omslutande rummet var dekoreradt i mild, för stilen betecknande ton, nämligen väggarna i slät, gid färg, taket hvitt med enkel listorne-ring (å-la-grecque), kakelugnen livit med ljusgröna ornament. De å illustrationen synliga draperierna voro af samma tyg som möbelns klädsel. Ljuskronan var kopierad från Rosersbergs slott, hvarest ännu förvaras talrika föremål i omförmälda stil. Såsom ett bevis på den uppmärksamhet, möbeln tilldrog sig, må anföras, att soffan inköptes för Kristiania konst- och industrimuseum samt att en fullständigt lika möbeluppsättning med gardiner och tillbehör levererats till en läkare i Alexandria. Ritningarna till alla möbler äro utförda af utställaren. I ett angränsande kabinett exponerades ett matsalsmöblemang, bestående af buffet, matbord och med ljust läder klädda stolar, allt af mörk ek och i barockstil; äkta persisk matta, väggar af mörkblå, grof gobelinväf, taket i bjelkimitation. Målarearbetet utfördt af Holmgren & Kjellberg; skrif-rummets kakelugn af Boivie i Upsala, matsalens spis, af mörk marmor, utförd af W„ Jagdman.

C. A. KÅBERGS TAPETFABRIKS AKTIEBOLAG. Den svenska tapettillverkningen representerades endast af ofvanstående firma, som äfven vid detta tillfälle häfdade det anseende, den åtnjuter, för goda mönster och ärliga fabrikat. Utställningen omfattade prof på tapeter och bårder, från de anspråkslösaste med enkelt tryck på färgadi papper till finare med stoffartad yta, valtrade samt guld- och färgtryckta i mångfaldiga kombinationer och nyanser. De olikartade mönstren vitnade om, att fabriken följer med uppmärksamhet icke allenast sina kunders smak utan äfven nya rigtningar i den utländska marknaden.

A. LAGERBERG. Del särskildt genom väfnadsindustrien återväckta intresset för allmogens naiva uppfattning af konstindustriela förebilder och lusten att vid utställningen uppträda med ej allt för allmänna former hade uppkallat en och annan utställare att arbeta i s. k. allmogestil. Resultaten gifva tillkänna, att uppgiften är svårlöst och alt den robusta karaktär, som är utmärkande för allmogehemmets möbler, icke i allo tillfredsställer våra vid nutidens smäckra stöd och delikata profiler vana ögon. Oafsedt denna för gen-