Sida 148
Om innevånarne på några planeter, belägna vidt uti rymden och tillhörande olika solsystemer
voro sköna och väl växla. Mannen framgick med mycken stoliliet, hvilket sades mig vara en ligt bruket och tillkännagifva en god karakier. (hinnans utseende deremot var enkelt och helt natuiligt. Hon var iklädd en hvit di ägt, hvilken hon, efier behag, kunde drapera, på mångfaldigt sätt, så att den till och med bildade en åtsittande spens. Den kunde äfven på samma gång tjena mannen tiil mantel; och gagnade sålunda till betäckning och skydd åt båda två. Såväl i konster som vetenskaper voro innevånarne på denna jord alldeles okunnige; de kände hvarken till metallernas smältning och användning, eller till skrifkonsten m. m.
2) Derefter blef jag, i andanom, ånyo förd genom den vidsträckta rymden, och anlände slutligen tiil en ännu allägsnare jord. Detta klot var, i motsats till det förra, beläget åt venster, och färden dit tycktes mig fordra ungefär trenne dagars tid. Innevånarne på denna stjernejord företedde föga olikhet med dem på den försia. Uti den stora menniskan motsvaia de ögonstenen.
Liksom på den förra jorden, lefde menniskorna äfven här i smärre familjer, utan alt bilda några egentliga samhällen. Då jag frågade dem om de icke hade några konungar eller styresmän, sågo de på mig med förundran, och förstodo icke livad jag menade. De hafva inga byggda hus, utan bo uti lundar och skydda sig genom trädens grenar emot regn och sohken. Deras sol, som var helt liten, hade ett starkt, flammande sken, och ligger, enligt englarnes utsogo, lielt nära himla-aeqvatorn. Hvad beträffar denna jordens alster, så voro de i allmänhet af sköna former, och prunkade med lifliga färger. Jag såg der ängar, skogar, sjöar med fiskar uti, samt en mängd olika fyrfotade djur, mer och mindre liknande dem, som finnas på vår jord; men alla utmärkt vackra. Särskildt vill jag nämna ett litet djur, försedt med en stor puckel på ryggen, som hade mycken likhet med
Källa: Project Runeberg ·