Andeskådaren Svedenborg

med glad röst : ”Gud vare lof! nu är eldsvådan släckt — och det blott trenne hus ifrån mitt.»

Emellertid försatte denna underrättelse hela sällskapet i största oro, inom loppet af några timmar, hvilken utbredde sig, rundtomkring hela staden. Slutligen hann ryktet äfven till landshöfdingen, som följande morgon lät uppkalla Svedenborg till sig och tillsporde honom närmare derom. Svedenborg lemnade då landshöfdingen en den mest utförliga beskrifning, såväl om brandens utsträckning som ock om omtalet af hus, som genom den blifvit förstörda, samt slutligen tiden då densamma upphört. Snart bief det äfven bekant, att Svedenborg varit kallad till landshöfdingen, och härigenom blef oron och rörelsen i staden ännu större, helst många der funnos, som hade anförvandter och vänner — ja, äfven egendom i Stockholm, för hvilket allt de sväfvade i största bekymmer.

Sent på Måndagsafton inträffade redan ett ilbud, som, under branden i Stockholm, afsändts från ett köpmanshus derstädes till ett dylikt i Göteborg. Såväl detta budskap, som den Tisdagsmorgon ankommande kuriren till landshöfdingen, bekräftade i alla hänseenden de af Svedenborg förut gjorda uppgifterne om eldsvådan; icke ens beträffande de nedbrända husens antal eller på tiden för brandens släckande, hade han det ringaste misstagit sig.

Hvad viil man nu anföra emot trovärdigheten af denna tilldragelse? Den högst pålitlige vän, som tillskrifvit mig derom, har med egna ögon sjelf sett och bepröfvat alla dermed i sammanhang stående, omständigheter, besökt och samtalat med flere af de personer, som voro tillsammans med Svedenborg hos Castel, då branden skedde. (Königsberg d. 10. Aug. 1758. J. Kant).”