Sida 135
7. Vår hjelte är författare och söker sig en förläggare, men finner i stället något helt annat
VA Ii HJELTE ÄE FÖRFATTARE.
135
»Du har glömt, att du är bjuden till polisen,» sade den andre; »vi ska friska upp minnet på dig, vi. . .är det inte beskedligt af oss, det?. . . Skynda dig nu, eller ska vi skicka efter vakt för att peta ner dig med bajonetterna, din krångelmakare.»
»Hvad vill ni mig? Hvad har jag gjort för ondt?»
»Bara hemgång, min gosse!» svarade polisbetjenten; »och så har du slagit vakten . . . har du ock glömt det? . . . Glömmer du så fort dina välgerningar? . . . Ner med dig bara! . . . Rör på benen lika lifligt som du rör på armarne!»
»I morgon ska jag ha den äran,» sade muraren gäckande; »helsa och tacka, i morgon ska jag komma... har inte tid nu, som ni ser.»
»Kom genast,» ropade polisbetjenten; »vi ha inte tid att vänta ... du är så efterlängtad, så.»
»Och dröjer du ett ögonblick till, din lymmel,» tillade den andre mera allvarsam, »så har du inom fem minuter vakt omkring dig och handklofvar på dig! . . . Förstår du rena svenskan, du?»
Muraren tycktes en stund fundera på rena svenskan, innan han fattade sitt beslut. Slutligen såg man honom knäppa af sig förskinnet och kasta det ner på polisbetjänterna.
»Tag det här i stället,» ropade han, »och orkar ni inte bära det till polisen, så skicka efter vakt för att hjelpa er.»
Derefter satte han sig sjelf i rörelse, men icke nedåt, utan uppåt, till polisbetjenternas synnerliga förargelse.
»Håll fast honom, håll fast honom!» ropade dessa till de öfriga arbetarne på ställningen.
»Den, som rör mig, ligger i gatan,» ropade Storken till sina kamrater, som visserligen syntes hafva god vilja att efterkomma tillsägelsen nerifrån, men fruktade för genvägen uppifrån.
Högljudt hånande sina vanmäktiga förföljare, klättrade Stork uppför stege efter stege och upphann taklisten, i trots af sorlet och förbannelserna nere i djupet.
»Kom efter, kom efter! Välkomna, välkomna!» ropade han; »här är vackert. . . här är utsigt öfver Mälaren, öfver rådstun, öfver stadshuset och till och med öfver galgen för den som har ögon dit... det vore mumma för er, det, era korpar dernere med tennbrickorna!... Hurra, för polisen! Hurra för kopparmatte, den kungliga polisens högst betrodde man! Hurra! ...»
Källa: Project Runeberg ·
